Sida 415
Hvad vi beundra i Dantes Komedi. Af Johan Vising. Med 5 bilder
hvad vi beundra i dantes komedi.
387
tränga till evighetens invånare. Sedan hade Dante mer än ett kärleksförhållande, han blef make och fader, drogs in i politikens stormar och blef af dem drifven i landsflykt med tiggarstafven till sin enda säkra följeslagare, han blef en lärd forskare och en from botgörare; men i allt detta kväfdes dock ej hans föresats att sjunga något stort till Beatrices ära. Han börjar sätta den i verket vid framskriden ålder, han upptages af den midt ibland olyckor och mödor, och han lägger ännu på dödsbädden sista handen vid dess utförande. Mot slutet af Paradiset säger han:
»Från det jag henne såg den första gång
bland jordens barn tills denna himlasynen,
om henne aldrig tystnat har min sång.»
Visserligen hade den ursprungliga idéen mångfaldigt och grundligt omdanats af hans egen utveckling: politikern och landsflyktingen ville plädera for sina stats-mannaidéer och gissla sina fiender; den lärde ville lägga in sin vishet; den fromme ville vägleda människorna på bättringens väg. Men just därigenom blef verket detta imposanta monument af ett alltomfattande sinne, som hade kraft och utvägar att hålla fast och samla i ett allt hvad som låg honom om hjärtat. I synnerhet gripande är det, när vi komma till de ställen, där Beatrice förhärligas; den, som trots årtionden och allt som ligger i dem, så fullföljer sin ungdoms föresatser, han är en karakter, hvilken vi måste ägna vår djupaste vördnad.
Redan grundtanken till Komedien och sättet, hvarpå denna utfördes, höra således till Komediens skönheter. Blott ligger detta ej i dikten själf utan finnes först, när den ställes i ljuset af sin uppkomsthistoria. Men i detta ljus måste den ses för att rätt förstås och uppskattas.
^ .v.
Dante. Gipsmask från 1500-talet, tillskrifven Lorenzo Bartolini.
En annan förutsättning för att förstå Komedien är att känna den teater, på hvilken dess scener spela, den ram, i hvilken de infogats. Beskrifningen däraf utgör visserligen till en del innehållet i Komedien, men denna beskrifning gifves gradvis, är ofta svår att sammanhålla och måste kompletteras från andra håll.
Det är icke några »tiljor, som föreställa världen? hos Dante; han agerar i världsalltet själft. Som bekant är Komedien skildringen af en resa, som Dante föregifver sig hafva gjort genom underjorden, skärseldens berg ofvan jord och de saligas himlar, som omgifva jorden.
Grundritningen till världen, sådan man då tänkte sig den, var gjord af Ptolemaios. Men Dante har ej nöjt sig med att taga hans konstruktion såsom sådan. Han har alldeles omdanat den och däri inarbetat religiösa föreställningar och förnuftiga idéer samt gjort världen till ett exempel på Guds allvishet.
Källa: Project Runeberg ·
