Sida 99
Anders Willman. Af Lay. Med 4 bilder
ANDERS WILLMAN.
95
lan de olika partierna verkade kraftfull och lugn, så präglades hans konstnärskap af samma harmoni. Kände han aldrig ett snilles hänförelse och glädje i sitt arbete, så led han heller aldrig snillets kval och oro. Han öfverarbetade heller aldrig en uppgift, ty hans intelligens ställde ej högre kraf på honom än att hans naturliga goda anlag, måttfullt bearbetade, kunde tillfredsställa den. Jämbördigheten af hans musikaliska och dramatiska anlag bildade underlaget för den helhet i utförande, som han förlänade sina flesta roller, hvarigenom de kommo att uppbäras på ett sätt, som på vår operascen nu endast är ett minne.
Han var ock lyckligt ställd genom att under sina egentliga utbildningsår vid sin sida äga ett kritiskt utveckladt omdöme hos systern, Anna, som med intresse följde hans studier. Hon försummade under hans debutår ogärna någon representation, där hennes käre Anders sjöng, ty, som hon sade: hon ville vara där för att räkna, huru många gånger Anders kom af sig. Med sitt lugn tyckte han sig säker på sitt parti, långt förr än hon ansåg honom vara det, och det var därföre hon som manade honom till flitigare arbete. Ty någon ifver i sitt arbete röjde han sällan, och han berättade om sig själf, att då han som gosse
WILLMAN SOM MEFISTOFELES I »FAUST».
WILLMAN SOM MARCEL I »HUGENOTTERNA».
skulle lära musik hos A. F. Lindblad var han så lat, att han af denne ofta fick höra: »Sångare kan du kanske bli, min käre Anders, men musiker — aldrig!»
Men det var då det. Återkommen från sin studieresa 1859 inlade han allt mera och mera allvar i sitt arbete, och de framsteg han gjorde under Bournonvilles ledning hedrade både lärare och lärjunge.
Äfven nu stod han under ett kvinnligt inflytande af högsta betydelse för hans konstnärliga verksamhet; ty Hedvig Harling var under många år, innan hon blef hans hustru, hans vän och konstnärskamrat, och hos henne fann han den intelligensens skärpa och omdömeskraft, som Willman så högt värderade. Det var om detta mångåriga inflytande som en af hans vänner en gång yttrade: »Men hvad är det då för en vänskap, som aldrig tar slut?»
Och den tog icke slut förrän med döden, ty äfven som hans hustru utöfvade hon ett starkt och lyckligt inflytande öfver hans verksamhet och ledde jämte honom under många år undervisningen vid de kungl, teatrarnes elevskola.
Som utöfvande konstnär var Willman, såsom många gånger blifvit sagdt och skrifvet, icke allenast den bäste Mefistofeles vår opera haft att berömma sig af, utan
Källa: Project Runeberg ·
