Sida 563
Bismarck. Af Thor Andersson. Med 16 bilder
BISMARCK.
515
i Österrikes mest framstående nationalekonomiska tidskrift — härskade byrå-kratism, okunnighet eller till och med hycklande missbruk af frihetsidéen, var lika med noll. Därmed hade Bismarck nått just sitt mål. Sedermera har han äfven för en intervieware tillstått, att han bragt konferensidéen på tapeten för att hämma sin unge kejsares socialpolitiska èlan. I själfva verket har denna social-
politiska élan redan förflyktigats, innan det ringaste uträttats.
Med beundransvärd skarpblick erkände Bismarck först bland alla europeiska statsmän, att det i socialdemokraternas klagomål och fordringar — huru öfverdrifna de än kunnat vara — fanns en berättigad kärna, och att det vore tid för det europeiska samhället att efter förmåga bringa hjälp åt de beklagansvärda undre klasserna samt att utfylla den sig allt mera vidgande och be-
ständigt hotande klyftan, som i alla civiliserade länder hade uppstått mellan de burgna och bildade å ena sidan samt de fattiga och obildade å den andra. Bismarck önskade dessutom använda den hjälp, han lämnade, icke allenast till att beröfva socialdemokratien dess farliga karakter, utan äfven till att göra hela arbetareklassen beroende af regeringen — det var den tendens, som man med
ett mycket förkättradt, dock sakens kärna träffande, uttryck kallat statssocialism. Medan socialistlagen afväpnade den demokratiska riktningen inom socialismen, skulle denna i allmänhet föras öfver till en regeringsvänlig riktning.
Bismarcks sociala reformarbete vann litet eller intet erkännande i arbetarekretsar, dels emedan det icke var tillräckligt vidtgående och dels emedan det förbereddes och genomfördes, utan att man ansåg det nödigt att inhämta arbe-
FRIEDRICHSRUH.
Källa: Project Runeberg ·
