Ord och Bild: 1898

592

gången under det rekonstruerade karnapet på den inre borggården inträder i det s. k. nedre förmaket, befinner man sig i den våning, som hertig Karl åt sig inredde och som han bebodde. Genom »astrak-salen», i hvilken det gamla enkelt och verkningsfullt dekorerade taket från Vasatiden å nyo kommit till heders, går man in i det förmak, likaledes med tak från Vasatiden, innanför hvilket »hertigens sängkammare» är belägen.

Ingången från förmaket är den enda till detta rum, som har en plan vägg åt förmaket och hvars ganska lilla golfyta för öfrigt är omgifven af Fängelsetornets oregelbundet rundade mur, genom hvilken tre alkover af cirka tre meters djup leda till fönsteröppningarne. I den mellersta af dessa alkover befinner sig till vänster den i väggen infällda träsängen, till höger ett mot denna svarande väggskåp. Utmed väggen löpa väggfasta bänkar, och rundt 0111 rummet går en hög träpanel, ofvan sockeln indelad af kolonner, som uppbära ett en-tablement. De uppåt rundade fälten emellan kolonnerna äro rikt dekorerade med ömsom blomstermönster, ömsom heraldiska sköldar (Södermanlands, Nerikes och Värmlands vapen) och skämtsamma ornamentala figurmotiv, allt i lifliga och ännu friska färger på det af ålder mörkbruna furuträets naturliga bottenfärg. Dörren infattas af större kolonner, som uppbära ett gafvelkrön, å hvars fält en Kristusbild är målad. Det låghvälfda taket är på hvitkalkad botten öfverspunnet med ett spensligt och sirligt, med ett ledigt dekorativt handlag fördeladt bloms:ermönster af mycket typisk art för

denna tids tak- och väggdekorationer i de svenska slotten.

Med sina enkla, sunda och varaktiga material och med sin säkra och egenartade smak har arkitekten, som antages hafva varit »gamle mäster Hans» (Eriksson) från Strängnäs, förstått att uppnå en verkan, som ännu i dag är af så stort behag och så stor friskhet, att detta lilla rum såsom konstnärlig helhet utgör pärlan bland alla slottets interiörer. Kanske bidrager till det lifliga intrycket den »historiska stämning», i hvilken man här försättes, fullständigt isolerad som man är från alla intryck af vår egen tid. Man befinner sig här i en fristad för den svenska renässansen, i sin fina och fyndiga enkelhet lika fängslande som då den i sin praktskrud framträder i Erik XIV:s bländande gemak å Kalmar slott.

Då vi velat åt ledamöterna, af »Föreningen Ord och bild» öfverlämna en gåfva, som för dem skulle äga något värde, hafva vi trott oss finna en sådan i den stora och omsorgsfullt utförda etsning, i hvilken vår kände talangfulle etsare Robert Haglund återgifvit det gamla Vasaslottets äldsta interiör. I det vi hänvisa till det tillkännagifvande om föreningen, som införts i annonsbilagan till detta häfte, hoppas vi att genom allmänhetens ökade anslutning till föreningen få visshet om att vi träffat valet af vår gåfva på ett sätt, som varit för tidskriftens vänner och afnämare välkommet.