Sida 453
Bergen och Bergenutställningen. Af H. Wiers-Jenssen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 6 bilder
BERGEN OCH BERGENUTSTÄLLNINGEN. 4II
I känsla af sin svällande unga kraft har det gamla Bergen i år bjudit Skandinavien — och Europa med — till gäst till Bergenutställningen. Och så som denna utställning artat sig, har Bergen tryggt motsett besöket. I en utkant vid stadsgränsen har utställningen fått plats, på en terräng, som väl är så egendomlig som möjligt: ända till för några få år sedan
var denna plats en beryktad obygd med bergsknallar och stinkande vattensamlingar — nu är den omskapad till en park, mellan hvilkens små lundar koketta paviljonger vuxit upp, och pä en slätt nere vid stranden utbreda sig hufvud-byggningen och de större hallarna. Hela utställningen ter sig särdeles originelt: det är någonting visst nyckfullt öfver henne, som om byggnaderna vore utströdda från en gigantisk leksaksask; i
sin friska oregelmässighet har hon öfver sig något af en improvisation.
Hufvudbyggnaden verkar välpropor-tionerad — kanske dock något tung, trots torn och kupol med Bergens vapen i toppen. Men kommer man in, så är all tyngd liksom bortstruken: graciöst och lätt höjer sig kupolens sparrverk, och ljusa, vänliga verka de väldiga flyglarne.
Med stolthet ställer bergensaren sin gäst midt i hallen, pekar ut öfver all härligheten, som ligger där och glittrar i däm-padt solljus, och försäkrar: »Denna byggnad är nästan lika stor som hufvudhallen på Stockholmsutställningen».
Här i hufvudbyggnaden inrymmas industri och de främmande fiskeriutställ-ningarna.
Och är bergensaren stolt öfver sin utställning, så har hvarje norrman rätt
Källa: Project Runeberg ·
