Sida 513
Ett besök i Sela Petra. Af Alexis Kuylenstierna. Med 5 bilder
ETT BESÖK I SELA PETRA.
227
de guldgula stenarne. Man skulle kunna tänka, att denna färd genom det rosenfärgade berget, som räckte väl en halftimme, skulle vara enformig. Men det är ej så. Hålvägen svänger och slingrar sig i vida bågar, öppnar stundom
långsträckta perspektiv af rödt glänsande ljus för att stundom åter stänga utsikten med lodräta purpurfärgade klippväggar. Klyftor, klippspetsar, terasser visa sig och försvinna, vi upptäcka grafvarnas kolonnprydda fasader än här, än där, än nere vid det sorlande vattnet, än högt däruppe öfver
våra hufvud, fast man ej förstår, huru arbetare kunnat få fotfäste på dessa branta stup; man kunde tro, att detta beundransvärda arbete utförts från stegar eller ställningar. Nu se vi på afstånd framför oss ännu ett hvitt, i gult skiftande ljus, som faller
in från höger och genombryter det härskande röda skenet. På de motsatta klippväggarna bildar det en stor alabasterfär-gad fläck. Vi tro oss vara vid Siks utgång och vänta oss i hvarje ögonblick att få se staden framför oss. Men ännu ej, ännu en öfverraskning, kanske den
WAD! MUSAS »SIK».
Källa: Project Runeberg ·
