Ord och Bild: 1898

364

ISAK FEHR.

KONUNG EMANUEL I AF PORTUGAL.

som drogos inom kretsen af handelssamfärdseln, började guldet att tryta; och hvad som gjorde ställningen ändå betänkligare: priset på österns varor fördyrades. Detta sammanhängde därmed, att de stora omhvälfningarna i Asien hade gjort flera handelsvägar ofarbara och grusat mäktiga handelsstäder, som varit upplagsstationer på vägen till Indien och Kina. Mest förstörande på handeln med Levanten verkade turkarnas framträngande i främre Asien och Europa. De afstängde fullkomligt många af de under medeltiden flitigt befarna handelsvägarna, så att under senare delen af 1400-talet den allra största mängden af österns alster kom fram till Europa endast öfver Egypten. Dess sultaner, som hade så godt som hela denna handel i sina händer, begagnade sin makt till varornas oerhörda prisstegring för europeerna genom tullar och afgifter af alla slag. Och spänningen mellan kristenheten och Islam gjorde handeln i Alexandria, den

förnämsta nederlagsplatsen, osäker, ja farlig.

Under sådana förhållanden förklaras lätt det energiska begär, som dref till att våga allt för ett mål, som måste vinnas och som söktes på många vägar.

Det långa dröjsmålet på tio år, hvilka förflöto mellan Diaz' framgångsrika expedition och utsändandet af den expedition, som skulle fortsätta upptäcktsfärden, där Diaz måst afbryta den, väcker med skäl förvåning. Men en del af tiden användes dock för det stora målets säkrare ernående. Redan innan Diaz hemkommit, utsände konungen år 1487 två män till Orienten, där de skulle söka komma fram till prästkonungen Johannes i Abessinien för att hos honom få upplysningar om handelsförhållandena och samfärdslederna på det Indiska hafvet. Den ene af dessa män, Pedro de Covilham, lyckades att öfver Alexandria och Kairo komma till Röda hafvet och Aden, därifrån under förklädnad med ett arabiskt skepp till Främre Indiens rika handelsstäder, Goa och Kalikut, samt tillbaka till Afrikas ostkust, som han följde ända till Sofala. Han kom lyckligt tillbaka till Kairo, därifrån han till Portugals konung sände en redogörelse för de vanliga trafiklederna på det Indiska hafvet och bland annat meddelade, att när portugiserna hade seglat omkring Afrikas sydspets, skulle de komma in i den östliga oceanen, där de skulle söka efter Sofala och »Månön» (Madagaskar) för att kunna komma fram till Indien. Covilham själf begaf sig åter söderut och lyckades verkligen framkomma till Abessinien, där han blef vänligt emottagen af den kristne konungen; men denna förbindelse med »prästkonungen Johannes» blef dock af ingen betydelse, alldenstund Covilham af konungen i Abessinien hindrades att lämna landet. Covilhams för fortsättningen af; portugisernas upptäcktsfärder så vägledande upplysningar kom-