Sida 292
Bland krimska tatarer. Två blad ur min dagbok af Anton Stuxberg. Med 7 bilder efter fotografier af författaren
268
ANTON STUXBERG.
oberörd af all påverkan utifrån. Snickare, smeder, bagare, slaktare, skräddare, skomakare, sadelmakare, makaronifabrikanter o. s. v. hafva där sina verkstäder och salubodar tätt intill och om hvarandra. Där kan man köpa lerarbeten, knifvar, sandaler, skor, tofflor, sadlar, gördlar, penningpungar, matvaror och frukter af allehanda slag. Kringvandrande försäljare utropa högljudt sina va-
Med en rysktalande grekisk pojke som vägvisare, tolk och förmedlare lyckades jag titta in i ett fattigt tatarhus. Det hade intet fönster åt gatan. En trång gång ledde in till en liten gård, planterad med träd. Där satt husmodern, en kvinna om tjugo år, till utseendet något äldre, sysselsatt med att koka något slags gröt och omgifven af en gumma och en ung flicka. Hennes man var borta på
bondstuga invid järnvägsstationen dschankoj.
ror: nya frukter, friskt vatten, färskt bröd, te eller dylikt.
I hufvudgatan med dess brokiga och växlande lif mynna smärre gator eller gränder, som bebos af den icke handlande befolkningen. Husen där sakna mestadels fönster åt gatan eller äro i bästa fall försedda med ett litet galler-klädt titthål. Utifrån te sig dessa tatarbostäder som usla kyffen, och af hvad jag sett på andra platser hade jag länge trott, att de voro så. Men långt därifrån !
arbete. Mot all vana var hon obeslöjad, och mot vanan rymde hon icke fältet vid åsynen af en kristen. Gumman däremot och den unga flickan försvunno genast, då jag kom in på gården. Som jag för mina etnografiska samlingar gärna önskade äga en fotografi af denna tatarkvinna, frågade jag (naturligtvis genom tolken, ty tatariskan förstod icke ett ord ryska): »Får jag fotografera er ?» »Omöjligt!» blef svaret. «Men ni får pengar, mycket pengar», återtog jag. Fortfarande: »Omöjligt!» »Tillåter ni, att
Källa: Project Runeberg ·
