Sida 185
Stockholmsbilder från Karl XII:s dagar. Studier i Dahlbergs »Suecia antiqua et hodierna». Af E. G. Folcker. Med 18 bilder
STOCKHOLMSBILDER FRÅN KARL Xlirs DAGAR.
199
befann mig med ens inne i det förflutnas förtrollande värld. Sedan dess har jag ofta vandrat omkring i detta Sverige, som nu för oss är gammalt, men var nytt ocb lefvande, då Dahlberg tecknade det, Swidde och van den Aveelen öfversatte hans bilder. Låt mig i dag ledsaga Eder, min läsare, omkring i det Stockholm, som fanns i konung Carols tid!
Hvarje forskare och kännare af »gamla saker» vet, att Dahlbergs »Suecia» så som historiskt dokument är långt ifrån att vara absolut tillförlitlig. Han vet också, att orsakerna härtill äro lika förklarliga som de äro många. Arbetets stora vidlyftighet' förorsakade helt naturligt, att gref Dahlberg visst icke kunde personligen afteckna alla de utsikter, som där borde förekomma. Från rikets aflägsna delar måste han beställa teckningar, hvilka, oftast utförda af dilettanter, såsom de ännu bevarade originalen nogsamt utvisa, kunde vara af ytterst naiv beskaffenhet, hvarför den nödvändiga omarbetningen af dessa till resultat endast kunde gifva en ungefärlig föreställning om staden eller orten i fråga.
Vidare var man på 1600-talet icke beroende af fotografiens omutliga san-ningskraf; Sueciaverkets icke minst viktiga uppgift skulle vara att inför utlandet visa Sveriges storhet och glans, och i »Atlanticans» dagar drog man sig ej för att »skära till i växten», då det gällde att framhålla fosterlandets storhet. Gref Dahlberg har mångenstädes tecknat palats och herregårdar, icke sådana de voro utan sådana de voro ämnade att blifva, ja stundom sådana de knappast någonsin kunde blifva.
Slutligen var Dahlberg liksom alla illustratörer beroende af sina öfversättare, här kopparstickarna, och hvilka friheter dessa togo sig-, synes bäst vid jämförel-
sen mellan originalen och den tryckta boken. Dahlbergs egna ritningar äro i allmänhet nitida och omsorgsfullt utförda, men här och hvar har han lämnat gravören rätt mycken frihet, och då bladen, såsom fallet var i början, utskickades till Paris för att graveras, är det lätt att föreställa sig resultatet. Äfven då det lyckats att hit inkalla skickliga gravörer för det stora verkets fortsättning, visar jämförelsen mellan dessas arbete och originalen stundom en licentia artistica, som är ganska betänklig.
Vid genombläcldring af de 45 blad, på hvilka det dåvarande Stockholm är skildradt, är det lätt nog att särskilja det som är graveradt på främmande ort efter mer eller mindre flyktiga skisser från det som af gravören är sedt i verkligheten jämte originalritningen.
Troheten härvidlag kan kontrolleras utom medels originalritningarna äfven medels de ännu kvarvarande byggnaderna och de upplysningar litteraturen lämnar.
vid kastellholmen.
Källa: Project Runeberg ·
