Sida 293
Bland krimska tatarer. Två blad ur min dagbok af Anton Stuxberg. Med 7 bilder efter fotografier af författaren
BLAND KRIMSKA TATARER.
269
jag får gå in i ert hus då?» »Mycket gärna!» Och så gick jag dit in.
Det lilla huset utgjordes af två rum: ett yttre — ett slags förstuga och kök om vintern ■—, och ett inre — den egentliga bostaden, där familjen sofver och dagligdags vistas. Innerrummets golf var så finputsadt och välskuradt, att där icke fanns ett sandkorn att upptäcka. Också fordrade anständigheten, att, när
galler klädd öppning, som lämnade fritt spelrum för luftens genomgång. Längs två af väggarna lågo på golfvet mjuka bolstrar (madrasser); vid den tredje funnos några kokkärl och klädespersedlar. Annat bohag kunde jag icke upptäcka. Ingen eldstad, ingen skorsten såg jag heller i innerrummet.
Nu var det sommar, nu spelade luften om natten frisk och minst 25 grader
fältvaktarens i dschankoj sommarstuga och visthus
jag trädde dit in, jag lämnade skodonen utanför, ty den krimska tataren beträder sitt boningsrum endast med strumpor eller barfota. Icke annorstädes liar jag hos fattigt folk sett en sådan renlighet hvad golf angår, utom i Japan, hvars befolkning äfven i andra afseenden faktiskt är den renligaste på hela vårt jordklot. Mörkt var det därinne, ty af de fyra väggarna var endast en försedd med ett fönster. Icke ett fönster i vanlig europeisk mening, utan en liten, obetäckt, med
varm in genom gallerfönstret från gården.
Men om vintern, när nordanstormarne från ryska steppen tränga ända hit ned, hur reder sig familjen dä? »Ni ser kaminen där», sade husmodern, pekande på en flyttbarjärnspisel i ytterrummet; »den är tillräcklig för behofven». — »An fönster då?» — »När det är mycket kallt, sätta vi i ett fönster; annars sofva vi för öppet galler».
Krimska tataren älskar framför allt luft,
Källa: Project Runeberg ·
