Sida 228
Erik XIV och drottning Elisabet af England. Af I. Kreüger. Med 14 bilder
sanningen. Det är nämligen högst otroligt, att Johan, äfven om han ej tvekat att svika sin plikt såsom Eriks ombud, skulle varit nog enfaldig att inbilla sig, att hans egenskaper och ställning skulle i Elisabets ögon gifva honom företrädet framför Erik.
Då Johan fann, att hans underhandlingar ej kunde leda till önskad utgång, beslöt han att återvända hem till Sverige, dit han anlände på våren 1560. Hans ambassad hade kostat 200 tusen gyllen, en betydlig summa för den tiden. Vid afskedsaudiensen hos Elisabet hade hon låtit undfalla sig några uttryck, hvilka verkligen voro fördelaktiga för Erik eller af Johan tolkades såsom sådana; och då dessa af Johan framfördes, uppväcktes ånyo begäret hos Erik att själf begifva sig till England. Detta var väl i början kung Gustaf högeligen emot; men understödd af Johan lyckades det Erik att förmå den gamle konungen att därtill gifva sitt bifall. Vid riksdagen i Stockholm i juni 1560 höll Erik också ett tal om nödvändigheten att personligen afsluta det engelska frieriet; och den 18 augusti begaf han sig åstad, efter att hafva tagit afsked af sin redan på sjuksängen nedlagde fader.
Vid Älfsborg låg den flotta färdigrustad, som skulle föra honom till England, men, innan Erik hann gå om bord, träffade honom underrättelsen om kung Gustafs död. Erik återvände för att emottaga regeringen. Emellertid afsände han såsom sändebud till drottning Elisabet, Nils Gyllenstjerna, efter att hafva återkallat Dionysius Beurreus, som kvarstannat där under hela tiden för Johans ambassad.
(Slutet följer.)
DEN STORA HALLEN I HAMPTON COURT.
Källa: Project Runeberg ·
