Sida 320
Physiologus eller den naturkunnige. Några blad ur medeltidens symboliska zoologi. Af Carl Forsstrand. Med 16 bilder
3 00
CARL FORSSTRAND.
början med lejonet*, djurens traditionele konung. Den gloria, som våra dagars fullständigade kunskap beröfvat lejonet, särskildt beträffande ädelmod och hög-sinthet, omstrålade detsamma naturligtvis med hela sin glans under zoologiens barndomsdagar. Lejonet var alla andra djurs härskare och intet annat underdånigt, och det föreställer sålunda hos »Phy-siologus» Kristus, konungen i ett rike, som ej skall taga någon ände. Men det betecknar Kristus icke blott såsom konung, ty i sitt afskedstal till sina söner liknar ju Jakob Juda vid ett ungt lejon, och som Kristus är af Juda stam och lejonet af denna i Johannes' uppenba-
relse betecknas såsom den, hvilken lye" kas uppbryta den förseglade boken, så är lejonet en sinnebild af Kristus äfven som segrare och undergörare. För lejonets tredje likhet med Kristus, eller som dödens besegrare, upptager Physio-logus den gamla fabeln, att lejonungen strax efter födseln under tre dagar ligger liflös och försänkt i sömn men därpå vid de gamla lejonens rytande vaknar upp
* Se t. ex. titelvignetten sid. 289 efter en i klostret Göttweih i Österrike förvarad handskrift: Incipiunt dicta Joh. Crisostomi. De na-turis bestiarum. Igitur Jacob benedicens filium suum juda dicebat. Catulus leonis juda, filius de germine meo quis suscitabit eum. Phisiolo-gus dicit. tres naturas habet leo.
och full af lefnadslust springer omkring. Äfven den uråldriga föreställningen att lejonet sofver med öppna ögon användes sinnebildligt på Kristus, i enlighet med Höga visans ord: »Jag sofver, men mitt hjärta vakar». Men lejonet har äfven onda egenskaper, hvilka beteckna djäfvulen och hans anhang, och den af »Physiologus» gjorda användningen häraf får i den utbildade skolastiska symboliken en rik utveckling. Sålunda sinnebilda lejonets illaluktande tänder kättaren, som för lasteligt tal emot Gud, lejoninnans äktenskapliga otrohet — ty hon säges välvilligt upptaga leopardens kurtis — är en bild af den syndiga världen
i»
ii
eller det otuktiga Babylon, men hon har äfven en god betydelse och betecknar i enlighet med ett uttalande i Jobs bok kyrkan eller Guds stad Jerusalem, o. s. v.
Pantern beskrifves af »Physiologus» som ett djur, som ej har sin like på jorden. Han är saktmodig och underskön; hans päls är röd med blå, gula, gröna, svarta och grå fläckar. Då han ätit sig riktigt mätt, lägger han sig i sin håla och sofver tre dagar, hvarefter han stiger upp och stöter ut ett rytande, som höres vida omkring. Ur hans mun strömmar en lukt, som är ljufligare än blommors och kryddors doft och som framlockar alla andra djur. Blott draken är rädd för pantern och afskyr hans balsamiska ande-
Källa: Project Runeberg ·
