Ord och Bild: 1898

366

ISAK FEHR.

och ära, lät icke störa sig i sina planer och företag genom spanjorernas framgångar utan beslöt att utsända en ny expedition omkring Kap åt öster. I spetsen för expeditionen, som bestod af tre krigsskepp, Sao Gabriel, Sao Rafael och Säo .Miguel och ett proviant fartyg, ställde han den 28-årige Vasco da Gama. Hvad denne förut uträttat för att nu hedras med ett så lysande uppdrag, vet man ej. Enligt en gammal berättelse skulle en ren tillfällighet, nämligen att Vasco da Gama inträdde hos konungen just då denne funderade på utnämningen, hafva föranledt, att han utsågs till expeditionens chef.

Samma tanke synes Camoes hafva haft:

Då låter kungen rådet sammankalla

En sjöutrustning de besluta alla och folket, lifvadt, samma tanke har. Enhvar vill med på flottan, som man sänder, att söka nya zoner, nya länder.

Jag, som väl aldrig hoppats en fulländning af detta verk, hvad nu min själ begär, städs kände dock till denna höga sändning ett aningsfullt, ett trängtande begär; var det en slump, en nyckfull ödets vändning, var det af tillit, var jag kungen kär, jag vet ej — nog! Min kung beslöt mig sända, att detta svåra, stora verk fullända.

Med nådig blick och huldhet, lagd i orden, min konung mig, re'n vunnen, dubbelt vann! »Allt stort och härligt», sade han, »på jorden med möda blott och strid fullbordas kan; den, som är rädd för farans möte vorden, till ingen plats i ärans tempel hann; Dens lif, som för ett ädelt mål förrunnit, har, hvad det mist i längd, i värde vunnit.

Dig har jag valt bland alla till så härligt, så vågadt företag, men värdigt dig. För min skull, vet jag, du det ej besvärligt skall finna, hur än faror hopa sig.» Jag kan ej mer, jag ropar: »O, begärligt mot svärd, mot eld, mot is jag ville mig för dig, min konung, till ett offer bringa och sörja dock, att offret var så ringa.»

Vasco da Gamas utnämning förefaller ännu mera oförklarlig, när man får veta, att ett fartyg, som följde ett stycke på vägen och var destineradt till Guineakusten, fördes af Bartolomeo Diaz, den man som dock genom sin stora upptäckt öppnat utsikten till en lycklig framgång. Man har förklarat det så, att konungen ej unnat samme man två så stora framgångar, hvilka hos honom kunnat alstra allt för stora anspråk. Men Diaz fick hjälpa till vid flottiljens utrustande; det var nämligen af vikt att få sjödugliga fartyg, sedan man lärt känna hafvets våldsamhet vid den Stormiga udden. Karavellerna byggdes emellertid ej särdeles stora; den största var 120 tons; men de voro byggda med stor omsorg. Som styrman på den karavell,som amiralen själf förde, tjänstgjorde samme man, som varit Diaz' styrman på dennes upptäcktsfärd. Matrosernas antal uppgifves olika, från 120 till 240; sannolikt voro de omkring 150; endast 55 återsågo hemmet.

Vasco da Gama fick af konungen sändebref till »prästkonungenJohannes», till härskaren öfver Kalikut och andra indiska furstar; vidare marmorpelare med Portugals vapensköld, hvilka borde uppsättas på de viktigaste punkterna af kusten, samt afskrifter af berättelserna öfver alla de upptäcktsfärder, som företagits under Johan II:s regering. Tolkar, som kunde negerspråk och arabiska, medföljde.

En högtidlig afskedsfest för expeditionen hölls med tal af konung Emanuel och högtidlig ed af Vasco da Gama, som knäböjande lofvade att ända in i döden försvara den sidenfana med Kristi-ordens kors, som öfverlämnades åt honom. De fyra fartygen lämnade Lissabons uthamn Rastello (nuvarande Belem) anno 1497 den 8 juli. Den gripande affärden och resans första tid skildras af Camoes så: