Sida 456
Bergen och Bergenutställningen. Af H. Wiers-Jenssen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 6 bilder
H WIERS-JENSSEN.
418
skönhetskänslan: icke bara infört godt nytt, men också påmint folket om att det ägde gammalt godt. Helt visst finnes bland de här utställda sakerna somligt som röjer god vilja snarare än förmåga, mycket som är norskt blott på så sätt, att det är gjordt af hemspunnet garn, mycket som bär vittnesbörd om att det gamla har kommit på modet. Men man måste dock känna sig slagen af den egendomliga, naiva skönhet, som hvilar öfver både färger och former; dessa ting äga en fantasiens ursprunglighet, som verkar helt uppfriskande, stundom också en lössläppt humor och — särskildt i färgerna — en obeskriflig diskretion trots den kraft, hvarmed kontrasterna äro ställda emot hvarandra. Sin högsta yttring som konst har denna gammaldags smak fått i de Frida Hansenska väggbonaderna; de äro i stämning och teknik åkt-födda barn af de Gerhard Muntheska akvarellerna, som torde vara för stockholmarne väl bekanta. Att närmare ingå på dessa märkliga konstalster är här icke plats till, men Frida Hansens montre skall för hvar och en bli en af utställningens mest fängslande — antingen man nu känner sig besläktad med dess skönhet eller man står kallt kritiserande inför dessa bilders egendomlighet.
Hufvudhallen inrymmer också den internationela fiskermtställningen. Här ha amerikanarne mött med en rik, museum-artad samling af redskap och produkter, Rysslajtd, Finland, Fra7ikrike ha vackra instruktiva afdelningar; Japans docklika rum är en kuriositet, för hvars allvarliga, lärorika innehåll man först så småningom får upp ögonen, och Tunis ter sig i sin utställning mest som en bazar, brokig och glittrande. Framstående vacker, kanske en smula öfverlastad men dock utmärkt ordnad, verkar Sveriges afdel-
ning och ger en särdeles fördelaktig bild af svenskt fiskeri och svensk behandling af fiskeriprodukter. Men den af de främmande utställningarna, som mest fängslar allmänheten, är kanske Danmark —-danska afdelningen är ordnad med en smak, som röjer erfarna utställare: här är allt representativt, allt ställdt ackurat på sin rätta plats. För att se Norges fiskeri måste man lämna hufvudhallen och begifva sig till en särskild byggnad, där de utställda föremålen, redskap och produkter, äro både talrika och genomgående berömvärda, men där ordnandet icke varit riktigt lyckligt — det hela ger icke en fullt samlad bild af denna Norges viktigaste näringskälla. Utställningen omfattar också en rikhaltig samling landtbruksmaskiner, arbetande mejerier, en trädgårdsafdelning och en särdeles respektabel maskinhall. Men egendomligt är det, att Norges moderna konst är så magert representerad i utställningens konsthall. Blott få af de kända namnen, mycken ung dilettantism och få af de unga, som lofva att blifva de bärande i framtidens konst. Den främmande, som af denna utställning skulle vilja konstruera upp för sig en bild af norsk konst, af dess utveckling, dess nutid eller dess framtid, han skulle alldeles komma på villospår.
Så öfverväldigande mycket nytt har kanske icke Bergenutställningen att förtälja främlingen, i synnerhet icke svenskarne, som ännu ha sin sista utställning i friskt minne, men den intresserar genom sin rikedom på uppslag, den tilltalar genom sin ljusa vänlighet, och sedd i sammanhang med den originela stad, hvars centrum den under den gångna sommaren varit, utgör den en bild, som väl är värd att ses.
Källa: Project Runeberg ·
