Ord och Bild: 1898

554

AUGUST HAHR.

böjer sitt hufvud mot guden. Motivet är ju nästan genre. Men gruppen verkar allt annat än genreartad. Den är en högtidlig och imponerande tempelskulptur. Den kanna barnet håller i handen föranledde Winckelmann till benämningen: Backos, vårdad af nymfen Leu-kothea. Kannan, som är en oriktig restaurering, bör emellertid — - att döma af ett i Piraeus funnet fragment — utbytas mot ett ymnighetshorn. I sin högra hand har Eirene hållit en spira. I kroppens byggnad och former och i det enkla draperiet med dess lugna veckfall öfverensstämmer gudinnan med Parthenon-frisens värdiga jungfrur. Det nya, som bådar en kommande tid, ligger i det uttryck konstnären sökt gifva åt själarnas stämning, hvilket vi särskildt finna i den fina böjningen å Eirenes hufvud. Hennes anletsdrag äro däremot nästan liflösa. Öfver denna så äkta helleniskt komponerade grupp hvilar det sublimaste lugn och den skyddande kärlekens skimmer. — Så inbryter det fjärde århundradet, börjande med de peloponnesiska krigen. Det är en jäsande, orolig, individualistisk tid, med sträfvan att lägga personlighet, själens lidelse och patos i dagen, en i förhållande till religionen skeptisk och vantrogen tid, som i gudarna och helst de mildare gudamakterna blott såg välkomna motiv för behandling i poesi och konst. Inom plastiken når hufvudet först nu sin fulla skönhet och blir själsuttryckets bärare. Skopas är det 4:de århundradets förste store mästare, tillika den förste, hvilken som bildhuggare i marmor vinner ryktbarhet. Fidias' berömdaste statyer voro af guld och elfenben. Af Skopas äga vi intet helt originalverk, ej ens en fullt tillförlitlig kopia af något af hans verk. En fullständig föreställning om hans konst kunna vi därför ej bilda oss. Men att den varit af ett högst patetiskt skaplynne framgår såväl af lit-

terära underrättelser som af de skulpturer, vi med honom sätta i samband: några fragment, som man ansett vara original, däribland ett par ynglingahufvuden från Atenatemplets i Tegea gafvelgruppen kopistarbeten som Apollo Kitharædos i Vatikanen, Niobegruppen i Florens o. a.

I museets Backossal hänger en stor relief, framställande Poseidons oeh Amfi-trites b?'öllopstàg. Den är väl af sen-helleniskt ursprung, men torde dock leda sina anor upp till Skopas' konst. I en af sina berömdaste grupper, »Tetis öfverlämnar åt Akilles i Poseidons och andra hafsväsens närvaro Hefaistos' vapen», som enligt Plinius funnits i Rom i Domitius' tempel, skall Skopas ha gifvit uppslaget till triton- och nereidtyperna. I reliefen se vi, huru öfver hafvet från höger och vänster tvenne tåg afhafsväsen närma sig midten och tyckas därifrån med Poseidon i spetsen, komma åskådaren till mötes. Poseidon sitter å en två-hjulig vagn, dragen af musselblåsande tritoner. Bredvid honom har den beslöjade Amfitrite sin plats. Emot dem kommer brudens moder, okeaniden Doris, sittande på en sjöhäst. Bakom henne en hafstjur, en hafsdrake och en kentaur-artad triton, hvardera bärande en nereid, tritonens en synnerligen graciös gestalt med ryggen vänd emot oss. Efter Poseidons vagn följer en sjöhäst med en på samma sätt hvilande flicka med en rygg, som i smidigt behag söker sin like. Den därpå följande gruppen består af en vidunderlig hafsdrake, på hvilken tvenne nereider tagit plats, ledsagade af en beskyddande äldre triton. Här och hvar äro små eroter instuckna. Kompositionen är af den högsta schwung. Det är lif och djärf rörelse i dessa fabelaktiga hafsvidunder, ett tjusande behag i kvinnokropparnas böljemjuka linjer, natur och täckhet hos de skälmska eroterna. Jag har aldrig sett en reliefkomposition, där