Sida 291
Litteratur. Émile Zola. Af Hellen Lindgren
emile zola. 273
från alla håll angripit honom. De svaga punkterna i hans system voro lätta att upptäcka och hade fått en grundlig motkritik. Man hade visat, att en experimentel roman ej var möjlig, att forskning i vetenskapligt experimentel mening låg utom romanens räckvidd, då man vid romanens observation måste taga verkligheten sådan den befanns vara och ej här kunde arrangera verkligheten, såsom forskaren kunde och måste göra, när han t. ex. vid ett kemiskt experiment utvalde de kemiska element, som skulle tjänstgöra vid experimentet, eller när han behandlade en sjuk efter särskilda regler och med särskild diet för att framkalla vissa verkningar och därmed vinna säkert vetenskapligt resultat; man hade granskat hans ärftlighetsteori och funnit, att den var en hypotes, som ej kunde sägas vara bestyrkt af erfarenheten. En mängd af hans yrkanden hade ramlat inför motståndarnes skäl.
Det fanns andra af motståndarnes påståenden, som också åtminstone ägde en relativ sanning, så t. ex. den anmärkningen, att hans teckning ofta öfvergick till pessimistisk karrikatyr. Zolas försvar utgör ett intyg på hans medvetande om öfverlägsenhet i alla fall, trots allt detta. Han har, känner han, den rätta idén, sanningen som måste segra, Ord och bild, 4-.de årg.
AA4ÅII
Fotografi. Nadar.
därför att den dock djupast är det förlossande ordet tör ett sjukt samtidsmedvetande och botemedlet för ett gammalt samhälls-
Källa: Project Runeberg ·
