Sida 203
John Ruskin. Af Frigga Carlberg. Med 5 bilder
187
mig hvad ni tycker om, och jag skall säga er hvad ni är.» Gå ut på gatan och fråga första man eller kvinna ni möter, hvad deras »smak» är, och om svaret är uppriktigt, känner ni dem till kropp och själ. — »Du, min vän i trasorna och med den ostadiga gången, hvad tycker du om?» — »En pipa och en liter brännvin.» Jag känner dig. »Du, min goda kvinna med de snabba stegen och den nätta hatten, hvad tycker du om?» »Ett väl städadt hem, rent, dukadt bord, min man vid min sida och mitt barn vid mitt bröst.» Godt, jag känner också dig. »Du, lilla flicka med det gyllene håret och de ljufva ögonen, hvad tycker du om?» — »Min kanariefågel och lekar bland ängens blommor.» »Du, lille gosse med de smutsiga händerna och den låga pannan, hvad tycker du om?» — »Kasta sten på sparfvarna och spela kronvägg.» Godt, nu känna vi dem alla. — »Ja», svarar ni kanske, »men det vore bättre att fråga dessa personer och barn hvad de göra i stället för hvad de tycka om. Om de göra det rätta, betyder det ingenting, om de tycka om det orätta, eller, om de göra orätt, att de tycka om hvad som är rätt. Hvad gör det, om mannen tycker om att dricka, förutsatt att han icke dricker, eller att den lilla flickan tycker om sin kanariefågel men försummar sina läxor, eller att pojken tycker om att kasta sten på sparfvarna, om han besöker söndagsskolan?» Detta är på ett sätt sant, ty om människor beslutsamt göra det rätta, komma de till sist att älska det. Men det är först då de kommit därhän som de äro på en moralisk ståndpunkt; så länge de icke tycka om att göra rätt, äro de omoraliska. Den mannen, som oupphörligen tänker på buteljen i skåpet, ehuru han tappert bär sin törst, kan icke kallas sund som den man, hvilken gladt dricker sitt vatten om morgonen och sitt vin om aftonen, hvart och ett till lämplig tid och lämplig kvantitet.
All uppfostrans syfte är att lära människor icke allenast att handla rätt, utan att finna glädje i det rätta, att icke endast att vara rena, utan att älska renhet, icke endast att vara rättfärdiga, utan att hungra och törsta efter rättfärdigheten. Nu svarar ni: Men är smak för yttre prydnader, för taflor, statyer, möbler eller arkitektur en moralisk egenskap? Ja, alldeles bestämdt, om smaken är riktig. Smak för hvarje tafla och staty är icke en
john ruskin' (i88o-talet).
moralisk egenskap, men smak för goda sådana är det. Här få vi åter definiera ordet »god». Jag menar icke med »goda» talangfulla, skickliga eller svåra att utföra. Tag en tafla af Teniers: drinkare, grälande vid tärningarna. Det är en utomordentligt talangfull målning utan motstycke på sitt område; men det är också en simpel och dålig tafla. Att finna nöje i att betrakta uselhet är en omoralisk egenskap. Det är »dålig smak» i dess djupaste mening — det är djäflarnas smak. A andra sidan: en tafla af Tizian, en grekisk staty, ett grekiskt mynt eller ett af Turners landskap framkallar glädje som åsynen af ett godt och fullkomligt verk. Det är en helt och hållet moralisk egenskap — det är änglarnas smak. Och all glädje i skön konst och all kärlek till den upplöses i den enkla kärleken till det, som förtjänar att älskas — — — Hvad vi tycka om, bestämmer livad vi äro, och att lära smak är att bilda karakter.»
Det är detta — moralistens och konstnärens oskiljaktighet -—- man funnit löjligt och anstötligt hos Ruskin. Man vill icke erkänna, att denne entusiast genomskådat
Källa: Project Runeberg ·
