Sida 279
Erik XIV och drottning Elisabet af England. Af I. Kreüger. Med 11 bilder (Fortsättning och slut)
sökte han för tillfället att göra allvar af det lothringska partiet, hvarom han underhandlat samtidigt med frieriet till de bägge drottningarna. Ifrån Lothringen kom gynnsamt svar; men Erik öfvergaf snart tanken på detta gifte, för att i stället vända sin håg till prinsessan Kristina af Hessen. Redan på hösten 1562 sände Erik bud till landtgrefven i sagda syfte. Svaret blef också här gynnsamt; och bruden skulle komma i maj påföljande år; men det blef ej heller något af detta giftermål. Anledningen var ett nytt friarebref till Elisabet från den ihärdige Erik, ett friarebref som dock ej kom fram till adressaten.
Förhållandet var följande:
Konung Fredrik af Danmark, för hvilken Eriks hessiska frieri var en nagel i ögat, hade ej allenast genom anfall på den svenska flotta, som var utsänd att hämta bruden, hindrat denna flotta att fullgöra sitt uppdrag, utan äfven vägrat landtgrefven lejd för resa genom Danmark. Då formligt krig med Sverige utbröt, hade en dansk kapare uppsnappat ett bref från Erik till Elisabet, hvari Erik bland annat förklarade sig icke hafva något allvar med frieriet till Kristina. Brefvet sändes af Fredrik till landtgrefven af Hessen och omintetgjorde det hessiska giftermålet för Erik.
År 1565 började Erik emellertid åter vända sina tankar både på Renata och Kristina. Han befaller nämligen sina agenter att åter bege sig till Hessen samt gifva honom en noggrann beskrifning på den lothringska prinsessan.
PRINSESSAN CECILIA AF VASA. OLJEMÅLNING I UPPSALA UNIVERSITETS KONSTSAMLING.
Ännu 1567 fortfara Eriks giftermålsspekulationer. Han skrifver då till sin syster markgrefvinnan Cecilia af Baden Rodemachern och tackar henne för hennes benägenhet att befordra hans giftermålsplaner, anhållande »att, då hon nu haft tid och lägenhet att bese, hvad honom i så måtto kunde vara till behag, och hon visste däruti hans sinne, hon ville vinnlägga sig om hans bästa i så måtto». Hvilken än nu var föremålet för Eriks giftermålsplaner, kastar Eriks bref till Cecilia en mörk skugga öfver hans karakter. Erik var nämligen sedan hösten 1566 i äktenskap förenad med Katarina Månsdotter. Enligt Przciecki hade Erik hösten 1567 vid ett sammanträde med Johan för denne yttrat, att ärkebiskopen vigt honom vid Karin Månsdotter såsom hans lagliga hustru, såsom det är sed att taga hustru i Svealand. Det är påtagligen samma samtal som af Rancken, Lagus m. fl. åsyftas, då de omtala, att Erik 1567 på hösten för Johan uppgifvit, att han redan ett år förut, således på hösten 1566, tagit Karin till sin gemål.
Oaktadt frieriets upphörande synes förhållandet emellan Elisabet och Erik gestaltat sig till en viss vänskap, och 1564 sände han till henne dyrbara pälsverk och då Cecilia, såsom ogift s. å. önskade komma till det engelska hofvet, blef hon på Eriks förord hälsad välkommen och lofvad att emottagas såsom en kär syster. Då hon påföljande år efter sitt giftermål med
Källa: Project Runeberg ·
