Sida 58
Två svenska kärlekskorrespondenser från den sirliga stilens tid. Af Oscar Levertin. Med 7 bilder
54
OSCAR LEVERTIN.
var först med 1670-talet som tydligare spår af dess anda framträda i svensk språkkonst. När allt kommer till allt, bör kanske Lagerlöf nämnas som dess förste representant. Går man från sonetterna till Venerid öfver till Elisandravisan, lämnar man bakom sig senrenässansens erotik med dess hedendom under den speglande platonska ytan. Hur fint renässansens sonettist, han må heta Petrar-ca, Ronsard eller Sidney, destillerat sitt kärlekselexir, hur starkt han försatt det med filosofiska droger,alltjämt kännes med doft som af en droppe rosenolja samma sensuela hänryckning, samma stänk af vattnet ur Afrodites lockar i alla dessa sonetter om kärleken mer än om en älskad kvinna. Hos Honoré d'Urfé och i Elisandravisan är naturdriften skjuten åt sidan för galanteriets ambition och det subjektiva tyckets orimlighet. — Det är klassicitetens moderna idealitet i känslan och förfinad konvention i formen. Men Lagerlöf röjer också yppighetsdraget, barocktonen från Italien, smaken för ett fulltonigare och praktrikare uttryckssätt. I en bröllopsdikt af 1671 utaf hans hand heter det om brudens rodnad:
Hoo kan see then Purpur Blomm.
i the Kinnr simmand om,
Som vor hon i Marmor sänkt
Hell' på hvita Lilior stänkt. —
En annan dikt af Lagerlöf, om hvad
kärleken är, utgöres af en af dessa halft bombastiska och halft vitziga liknelseföljder, om hvilka redan är taladt. Hos Lagerlöf funnos sålunda båda stämnings-strömningarne, hvilka bära barockens gemensamma etikett: den brusande praktstilen från Italien och den förfinade point-stilen från Frankrike. Det vanliga i Sverige blir dock, att dessa båda riktningar någorlunda skiljas åt och underhållas af skalder hörande till
L A
gvirlande
D E
ivlie.
Pau r Mad, 'nwißlc.> Stambon lüct,.
ivlielvcine d angenes.
^Ejcript, parjft Sarry-
e.
olika samhällslager och lefvande inom olika atmosferen Marinismen framträder hos de lärda poeterna, andliga och världsliga ämbetsmän, som lidelsefullt odlat men ej lika väl smält sina humaniora och hvilkas litterära takt ej finslipats i umgänge med världsmännen och det »förnäma fruntimbret». Det är prelater som Spegel och Rudeen, ämbetsmän som Li-lienstedt, Leyoncro-na och Dahlstjer-na. Den artiga riktningen, hvilkens poesi har långt mindre allvarlig inspiration men lättare takt, dansande fram på små hoffrökensfötter, företrädes hufvudsakligen af höfviska kavaljerer och unga galanta officerare som Lindsköld, Werwing, Gripenhjelm, föregångare för Dalin.
Ett par exempel åt båda hållen. Inflytelserik för stilens allmänna utbredning och auktoritet i Sverige var Spegels » Guds verk och hvila», tidpunktens största ansträngning i den andliga världsförklaringens poesi. Hur starkt och tillika smaklöst
M. DC x Ll
Källa: Project Runeberg ·
