Nya Stockholm

första tider ända till de senaste årtiondenas storheter, ett intressant galleri af operans och skådespelets minnesvärda konstnärer. Under det man samtalar med någon af dem som nu lefva och verka i teaterns tjänst och i artistfoyern hvila sig mellan en aria och en duett, har man de gamla för ögonen, de som ända för hundra år sedan skänkte det musikaliska Stockholm glädje och njutning eller i skådespetet väckte teatervännernas beundran.

Sitt eget intresse har det att betrakta något porträtt af ännu lefvande, men från originalets ungdomsår, t. ex. Julius Günther såsom Nemorino i »Kärleksdrycken». Man har kanske nyss samtalat med professor Günther på hans vanliga plats i salongen, parkett under första raden, och ser nu hans bild i en af hans ungdoms glansroller. Huru främmande förefaller icke den bilden! Gamle professorn, hvilken i förbigående sagdt är samme glade och kvicke karl som alltid, ser bestämdt bättre ut än unge Nemorino.

Hvad gör man för öfrigt i artisternas foyer? Tillbeder de sköna sångerskorna och egnar sin hyllning åt »ballettens stjärnor»? Ingalunda! Man pratar helt lugnt och beskedligt, kanske politik och statsekonomi, läser tidningarna och har icke mer än vanligt roligt, ofta mycket mindre. Diakonissorna på Ersta äro må hända gladare än operasångerskorna i foyern, vare detta sagdt utan att vilja klandra hvarken de ena eller de andra.

Innanför foyern, åt Norrström till, ligger sångrummet, där första inöfvandet af operan börjar vid pianot under hr Lindholms ledning, och från detta hörnrum kan man komma till regissörens förut omnämda kabinett. Från foyerns motsatta ända kommer man till gamla »barnteatern», där fröken Paulson träget arbetar med de små balletteleverna. Talscenens elevskola är sedan 1885 flyttad till det med musikaliska akademien förenade konservatoriet.

På andra sidan om »barnteatern» ligga de rum som på 1860-talet beboddes af d. v. teaterdirektören, frih. Stedingk och därefter varit först restaurationslokal och sedan enskildt affärskontor samt nu utgör den kungl. foyern, dit konungafamiljen med uppvaktning drager sig till baka mellan akterna. Rummen äro dyrbart möblerade och dekorerade i »empire-stil», något mera napoleonskt tråkigt än gustavianskt behagligt.

***