Sida 500
XXV. I muséer och bland konstnärer
tjog penningbelöningar till ett sammanlagdt belopp af 2,500 kr. och studieunderstöd å 100 till 200 kr. för tillsammans 1000 kr.
Såsom understöd åt elever och unga konstidkare utgå årligen i rundt tal icke mindre än 22,000 kr., hvaraf ungefär hälften omedelbart genom akademien.
Det nyaste reglementet för akademiens läroverk stadgar höjda skolkunskapsfordringar för dem som söka inträde vid skolan för målare- och bildhuggarekonst, utsträckning af tiden för undervisning i landskapsmålning och en väsentlig ökning af studiet i modellering efter lefvande modell. Detta utgör till samman en betydande förändring och ett vigtigt framsteg i jämförelse med ej blott sådana förhållandena voro för några årtionden sedan, utan äfven sådana de visade sig helt nyligen.
Länge tålde det innan färgen gjorde sitt inträde i akademiens undervisning. Lärjungarne tecknade i »principen», en konstens småbarnsskola för gossar och ynglingar — om flickor kunde aldrig vara fråga — och i »antiken» efter gipsafgjutningar, i »modellen» efter lefvande förebilder, men endast tecknade. Det var under Boklunds direktörskap som undervisning äfven i målning infördes. Redan förut, under det Qvarnström var direktör, lemnades fruntimmer tillträde till undervisningen. Af målare- och bildhuggareskolans lärjungar utgöra nu ofta de kvinliga tredjedelen. Med skolan för byggnadskonst går sammanlagda antalet af akademiens lärjungar vanligtvis till omkring sjutio.
Det är således de som i en framtid skola hålla den svenska bildande konsten uppe på den höjd, dit akademien skulle ha lyft henne.
»Nej, det går icke», utropade för några år sedan ett antal konstidkare, mest unga. »Akademien lyfter icke konsten.» Det var ej första gången man hörde missnöje med den inrättning som skall ha till sitt förnämsta mål att främja konstens högre utveckling. Ett sådant har försports alt från akademiens första tid och fortplantats slägte efter slägte, d. v. s. att så snart de som förut tadlat »gubbarne i akademien» hunnit själfva till lärareplatserna och ledamotskapet, ha de i sin ordning gjorts till föremål för samma slags tadel.
Men i medlet af 1880-talet skedde ett skarpare utbrott än någonsin förr. De unga klagade ej blott öfver slentrian, utan ock öfver kotteriväsen, af hvilket de konstnärer som ej äro ledamöter af akademien skulle erfara trycket, och det dermed förenade favoritsystemet, som skulle ha förledt akademien att slösa understöd på den ena unge konstnären, under det den andre lemnats utan hjälp eller afspisats med en obetydlighet. De som tänka olika med akademiens flertal och idka konsten på ett annat sätt utsattes, hette det, för förföljelser.
Annorlunda kunde förhållandena ej vara, klagade de missnöjde
Källa: Project Runeberg ·
