Nya Stockholm

börjat verka äfven i fråga om svenska tjänstflickors utvandring till Danmark, och byråns förestånderska, fröken G. Adelborg, har på förbundets vägnar företagit resor i södra delen af landet för att inhemta upplysningar hvilka sedan användas i de skrifter som skola utsändas för att motverka de till sina följder så olyckliga utvandringarna.

Det händer ock, att förbundet låter representera sig i utlandet, såsom då det sommaren 1889, genom några intresserade medlemmars bidrag, skickade doktor Ellen Fries till de under verldsutställningen hållna kvinnokongresserna i Paris.

Fredrika-Bremer-förbundet arbetar således ganska träget, men ett par gånger om året roar det sig. Det ställer då till ett samkväm som är mycket besökt och där korta föredrag hållas, musik utföres, nya konstslöjdalster utställas och sällskapsglädjen alltid är af bästa slag. Månget ensamt och kanske föga bemedladt fruntimmer finner här ett för henne välkommet tillfälle att för en måttlig afgift deltaga i ett sällskapsnöje som hon annars måste försaka och njuta en för henne väl behöflig upplifvande förströelse. Äfven i sina samkväm verkar således Fredrika-Bremer-förbundet i kvinnornas intresse.

Förbundets styrelse består af en ordförande och en vice ordförande, en sekreterare och en kassaförvaltare, åtta andra ledamöter samt tolf suppleanter. Af dessa tjugufyra personer äro nio manlige.

***

Hvarje dag ser man ett stort antal herrar och damer begifva sig till n:o 18 Brunkebergstorg och sprida sig i våningen en trappa upp, där några fruntimmer äro ifrigt sysselsatta med att förevisa broderier, konstsömnader, väfnader, m. m. Hvart man vänder sig ser man sådana arbeten och man hör icke annat än »opphemta», »flossa», »krabbasnår», »dukagång» med mera sådant. Vackra och kraftiga färger lysa mot oss öfver alt, smakfulla mönster locka oss att stanna och beundra, konstförståndiga upplysningar från de unga damerna väcka vårt intresse för alla dessa arbeten. De besökande visa också det lifligaste deltagande för hvad de här se. Några köpa färdiga arbeten. Fruntimmerna skaffa sig mönster och materialier för att själfva förfärdiga dylika, somliga bara betrakta och glädjas åt de präktiga föremålen. För alla är det en öfning i god smak och en erfarenhet i olika tiders och lands handarbeten, en påminnelse hvad vi kunna lära af våra forntidsskatter inom husslöjd, en väckelse till ökad kärlek för det fosterländska arbetet, men ock en inblick i andra folks konstväfnader, sömnader, m. m.

Det är på Handarbetets vänners byrå vi befinna oss, och det är endast i hvardagslag. Ett par gånger om året är här särskild