Nya Stockholm

lättare och i alla afseenden behagligare båttyp är redan sedan flera år ett glädjande sakförhållande. Nu ha äfven de roddare som icke erhållit sin utbildning vid en af de större klubbarne tillegnat sig ett godt och verksamt roddsätt. Till och med unga fruntimmer uppträda ej sällan nu med en stil i rodd, för att icke tala om stilen i drägt, som måste väcka beundran.

Utom alla de här ofvan omnämda fartygsslagen, har man under 1880-talet i Stockholms farvatten sett äfven kanoter under segel. När det är fråga om användbarhet under alla olika förhållanden, går ingen af de andra små farkosterna, säger den framstående idrottsmannen, kommendörkapten C. Smith, upp mot den moderna kanoten af 4,5 × 0,75 meters storlek. Segling i kanoter erbjuder alla den vanliga båtseglingens nöjen och behag i högre grad. Goda kanoter ha också bygts här på Långholmsvarfvet efter nyss nämde C. Smiths ritning, och kappseglingar ha företagits på Lilla Värtan, Baggensfjärden, Askrikefjärden o. s. v.

Stockholms två förnämsta roddklubbar ledas af för idrotten kraftigt nitälskande och sakkunniga personer, och dessa ha otvifvelaktigt största förtjänsten af de stora framsteg som denna idrott gjort på ett årtionde. Främst bland dem torde kapten V. Balck böra nämnas, ordföranden i Stockholms roddförenings styrelse, hvilken jämte H. T. Næss var föreningens upphof och sedan alltid varit hennes första styrelseledamot.

Styrelsen bestod för öfrigt vid årtiondets slut af P. Sundström, L. Aurell, W. Wiklund, F. Zethræus (roddchef), F. Eriksson och F. af Sandeberg.

Mälareroddklubbens styrelse utgöres af H. von Rijsvijk (ordf.) J. Rezelius, A. Zettergren, Hj. Levin, T. Hellström (roddchef) och M. Fristedt.

***

Det är en söndag i februari. Nybrovikens isbelagda yta visar en äkta nordisk vinterbild och på samma gång en bild af festligt storstadslif. Flaggor och musik, folkträngsel, lifliga samtal, glada utrop, ifriga frågor, deltagande och rörelse öfver alt. Den med fanor prydda halfcirkelformiga hamnkajen är tätt besatt med åskådare. De kunna räknas i tio tusental. På isen synes också mycket folk. På den stora med vimplar utstakade banan vimlar det af skridskoåkare. Några ila med susande fart midt emellan de täta hoparne. Andra slå sina lofvar och rita med stålskodd fot figurer i isen. Alla se upprymda och hurtiga ut, både män och kvinnor.

Det är stor skridskotäfling, anordnad af Allmänna skridskoklubben. Man har kanske länge haft bekymmer för att ingen