Nya Stockholm

sakta fram på en annan ränna, hvilken gör en kurva på teatergolfvet som täckes af en »sjömatta».

Så hinner svanen landningsstället. Lohengrin böjer sig ned mot honom och stämmer upp — rädsla märkes visst icke — sitt härliga »Hulda svan, nu skynda dig!» Svanen kråmar sig med illusoriskt riktiga rörelser och »lätt öfver vågen åter far.» Lohengrin står och låter sig beundras, under det han kastar vemodsfulla blickar på varpspelet och karlen som vefvar.

Huru sinrikt maskineriet med svanen än är, kan det dock icke jämföras med det som fordras för dufvan i sista akten. I salongen har man ingen aning därom. Är man inne på scenen mellan kulisserna, ser man alla de tåg, träställningar, hjul m. m. som erfordras i förbindelse med ett varpspel på första galleriet och påpassliga karlar här och där. På en långt i fria rymden under tågvinden utspringande brygga ligger en man för att passa på bara ett enda snöre, men ett ganska vigtigt. Skulle han lura af, förstörde han framtidsmusiken.

Utom alla dessa yttre mekaniska påhitt och ansträngningar för att sätta dufvan i rörelse, fordras samverkan med den mekanik som är inuti fågeln, ett urverk, hvilket efter hr Lindströms ritning och under hans ledning förfärdigats på urfabrikör Linderoths verkstad, där en skicklig arbetare, hr Bergman, var därmed sysselsatt i tre månader.

Vår stora teater har haft lyckan att också ega talangfulle dekorationsmålare. Fransmannen Desprès, tysken Muller m. fl. ha traditionen för sig, men kunde icke jämföras med vår egen landsman Roberg, hvilken dog vid 38 års ålder. Hans efterträdare Algrensson känna vi alla, och den nu varande dekorationsmålaren C. Jansson har visat hvad han förmår, liksom A. Brolin, hvilken också lemnat förtjänstfulla arbeten.

i Dekorationsmålarens atelier är i ett stort rum i öfra våningen, där man ock finner snickareverkstaden samt attributtillverkningen.

Under vandringarna inom teaterhuset, hvilket är långt innehållsrikare och mera inveckladt än man kan föreställa sig, kan man ock titta in i verkstäderna för mans- och fruntimmerskostymer. Där förfärdigas alla de granna och stundom ganska dyrbara drägterna som fängsla ögat i så många operor och skådespel samt sedan förvaras i de stora kostymförråden som förvaltas af hr C. A. Hoffman och fröken A. Hoffman, af hvilka den förre ock är kostymordonnatör.

Ett besök i attributförrådet kunna vi icke försumma, om ock vi skulle börja tröttna att gå uppför och utför alla dessa trappor, somliga af sten, andra af trä, branta och besvärliga, i olika delar af byggnaden.