Sida 14
I. En Stockholmspromenad på 1880-talet
förklarade, att det tycktes som vore hela Stockholm nu på benen. Torget vimlade af fotgängare och åkande, tyckte han. Stockholmaren menade, att rörelsen ännu icke vore synnerligt stor.
»Utmärkt ställe, den här operakällaren!» yttrade landtmannen.
Efter slutad frukost ville han läsa Östgöta-Correspondenten, men den fans icke på operakällaren.
»Fröken Nordqvist har nog den tidningen», sade stockholmaren och förde sin vandringsgäst öfver gatan till Allmänna tidningskontoret vid Gustaf Adolfs torg.
»Det fins ett stort antal sådana tidningsläsnings- och försäljningskontor», upplyste han, »och de flesta ha tillkommit på åttio-talet, men det äldsta och förnämsta är det här i hjärtat af Stockholm, besökt af hundratals personer dagligen.»
Herrarne trädde in i ett smalt, men ganska långt rum. Vid disken var stark trängsel. Man slets om tidningarna som lågo i stora högar för köpare och läsare, af hvilka senare några i största hast ögnade igenom det ena bladet efter det andra, slängde ifrån sig en femöresslant och skyndade ut. Andra nöjde sig med en tidning, men den studerade de noga från början till slut på stolarne vid långväggen och betalade två öre.
»Jag får väl gå hem till mitt logis nu», sade landtmannen, »för jag behöfver skrifva ett bref. Jag bor på Suède.»
»Bref kan ni skrifva här», upplyste stockholmaren.»
Men så kom östgöten i håg, att han måste tala med värden på Suède.
»Också det kan ni göra här», sade stockholmaren. »Tidningskontoren äro försedda med telefon.»
»Här finnas», tillade han, »biljetter till alla enskilda teatrar i Stockholm. Operatexter och annan lätt literatur kan ni också köpa här.»
»Ett riktigt märkvärdigt tidningskontor», förklarade östgöten.
»Lokalen är, som ni ser, icke öfverdrifvet stor», anmärkte stockholmaren, »men kostar likväl 4,000 kronor i årlig hyra.»
»Klockan är tio», fortsatte han.» »Vi ska’ göra ett slag öfver Norrbro»,
»Jag känner mig liksom sjösjuk», sade landtmannen och bleknade.
Stockholmaren såg förvånad på honom.
»Det kommer sig visst af taket på den där byggnaden», menade östgöten. »Det går ju i vågor.»
Det var basarbyggnaden, som stockholmaren skämts för att visat östgöten.
»Hur går det med stallet?» sporde den senare.
Källa: Project Runeberg ·
