Sida 15
I. En Stockholmspromenad på 1880-talet
»Går inte alls», sade hufvudstadsmannen. »Det står... Men de som gå här det är ämbets- och tjänstemän. Ser ni den där gladlynte, trygge och något satte herrn, det är ett justitieråd. Han ser inte gammal ut, men har varit medlem af konungens högsta domstol i nära tretio år, bekant person i Stockholm, och den andre herrn är också justitieråd, tio år äldre i lefnad, men ej i tjänst. Den där långe magre där är justitierådet...»
»Är det bara justitieråd här på Norrbro?» frågade östgöten förvånad.
»Visst inte! Jag visade på dem jag fick först syn på. Där kommer själfve excellensen, statsministern, frimodig och ungdomlig.»
»Och han, som är näst efter kungen, går till fots! Han ser ja helt civil ut.»
»Ni trodde kanske, att han skulle åka i sjuglasvagn med åtta hästar och vara draperad i riksrådspurpur med hermeliner. Det är för länge sedan slut. Nu ser man på sin höjd en trekantig hatt öfver en helt vanlig gammal paletot och där under endast ett par mörkblå benkläder med guldgalon, .samt långt ned kanske ett par gummigaloscher. Statsministern går helt borgerligt till fots, blandad med mängden, och hans excellens utrikesministern ståtar ej mera. Där kommer ett annat statsråd som kostat på sig en hyrkusk. Ni finner inga högtidskarosser som dragas af spannhästar, men många ensitsiga droskor. Det är läkaredroskor. I den där åker professor W., i den där näst doktor H., så kommer professor S. Där ha vi doktor J., han som pumpar! Och doktor S. som opererar drottningar. Hela läkarekåren är i rörelse så här dags på dagen. Men det är ändå mera ämbets- och tjänstemän som begifva sig till sina ämbetsverk.»
»Man kan inte se någon skillnad på högre och lägre, om inte i åldern.»
»Det är nog sant. En stockholmare ser ungefär likadan ut, antingen han är expeditionschef eller extra ordinarie. Den senare förekommer kanske endast något vigtigare. Ingen med personerna obekant skiljer ett justitieråd från en kassör i pantlåneinrättningen.»
»Det är verkligen mycket mindre stat hos byråkratien på gatan än hvad man föreställer sig», yttrade landtmannen.
»Kanske inte endast på gatan», sade stockholmaren. »Men nu ha vi storstadslifvet i full gång, som ni ser. Detta är blott det yttre lifvet. Det inre kan jag ännu inte visa er. Det fordrar lång tid att studera.»
Landtmannen beslöt att använda förmiddagen till besök i nationalmuseum, konstföreningen och Blanchs utställning samt att också taga i betraktande lifrustkammaren, Riddarholmskyrkan,
Källa: Project Runeberg ·
