Sida 16
I. En Stockholmspromenad på 1880-talet
landtbruksakademiens museum, nordiska museum, konstslöjdutställningen och slöjdföreningens museum, naturhistoriska riksmuseum, fiskerimuseum och ännu några andra samlingar.
»Det bör jag väl hinna med», sade han förtröstansfullt.
Stockholmaren log och stämde möte med honom fram på middagen.
***
Klockan är tre på dagen. Stockholmaren har fört sin nye, af förmiddagsarbetet något trötte vän åter till Kungsträdgården.
»Det är inte vår enda promenadplats», säger han, »men den enda som gillas af den fina verlden. Här träffas denna hvarje middag under åtta eller nio månader af året, och här har man tillfälle att lära känna icke blott hennes medlemmars utseende, utan äfven deras historia, hvilka förlofningar som senast ingåtts och dem som snart skola ingås, liksom dem hvilka slagits upp eller komma att slås upp, huru mycket friherrinnan X. betalt fröknarna Lundin för den charmanta — heter också gudomliga — balklädningen som väckte så mycket uppseende på senaste amaranten, hvilken som skall aflösa markis Z. i grefvinnan Y:s intimaste ynnest, då han förflyttas till en annan ministerpost och hvilken som kommer att öfvertaga hans mera diplomatiska plats, hvilken som varit ’sötast’ i nya pjesen, fru Hartman eller fröken Björkegren, om man i år skall fara till Vichy eller Karlsbad eller lägga sig på västkusten ... Nej, se där är hans majestät!»
»Så enkel, till fots, civilklädd och bara två kavaljerer!... Hvad han hälsar vänligt!»
»Här kommer en god del af Första kammaren, och så ha vi några af börsens flyttbara pelare, ett par storfabrikanter och bankdirektörer och där alla de nvförlofvade af societeten samt en hel skara af både fina och förnäma damer eller endast fina, men som alla gifva glans åt samhället.»
»Hvem är den där unge mannen som ser så distingerad ut?»
»En helt obetydlig figur, en af dem som drifva här i östra allén på den fashionabla promenadtiden för att inbilla folk, att de höra till societeten, en som med skrytsam omständlighet hälsar på gamla friherrinnan X för att visa hvilka förnäma bekantskaper han har och hakar sig fast vid någon skådespelare på modet för att sedan kunna tala om, att han i middags gick en stund i torget med sin vän Fredrikson eller sin vän Ödmann, hälsade på fröken Ek och nickade åt vännen Svante.»
»Nej, se den där gamle eleganten! Honom känner jag igen», utropade landtmannen helt glad öfver att se ett sedan tjugu år förut honom bekant ansigte.
Källa: Project Runeberg ·
