Sida 17
I. En Stockholmspromenad på 1880-talet
»Det tror jag nog», medgaf stockholmaren. »Den gamle vicomten är ännu lika elegant, går ännu med samma lätta fjät och ungdomliga hållning, är i hår och skägg hvit som en dufva, i kroppen lika rörlig som en ärla. Det är onekligen något utsökt i hela företeelsen. Man drar kanske litet på munnen åt honom, men är alltid hedrad af hans sällskap, och får man möjlighet att bjuda honom på sin supé, är man öfverlycklig. Han kommer, det vet man, ty han är artigheten själf och beundrar gärna de svenska damerna. Han är fortfarande ett verkligt lejon, något riktigt pschutt, skulle man säga i Paris.»
»Men där kommer en helt annan företeelse. Hvem är den där brede, trygge mannen med det kraftiga ansigtsuttrycket och frimodiga hållningen?»
»Också en diplomat, har åtminstone varit det. Nu är han i disponibilitet, men hälsar gärna på sina kära svenskar igen. Han var sändebud från den stora republiken på andra sidan verldshafvet, en främling som försvenskat sig, talar vårt språk och tar noggrann reda på alla våra förhållanden, också mycket omtyckt af stockholmarne.»
»Hvilken utomordentlig skönhet!»
Landtmannen stannade helt betagen och såg efter en af de promenerande damerna.
»Hör också till diplomatien», upplyste stockholmaren. »Det är den sköna señora C, hon som tager priset såsom den älskvärdaste och, mest förtjusande ... Men där har ni en af den svenska aristokatriens skönaste blommor, grefvinnan v. P,, hvilken är minst lika chic som någon dam på modet i Paris ... Egentligen är det ingenting som skiljer den fina verlden i Stockholm, åtminstone sådan man ser henne här i torget, från den verlden i Paris, Wien och Berlin. En stockholmska klär sig i de flesta fall lika smakfullt, för sig lika bra och ser ofta mycket bättre ut, fastän hon inte är hertiginna eller ens markisinna.»
»Ja, det är en fåfängans marknad», sade östgötapatronen.
»Det är kanske inte bättre på Skenninge marknad», menade stockholmaren. »Alt är relativt. Men vill ni lära känna en annan del af Kungsträdgårdens folklif, så se dit midt på stora planen mellan de vackra planteringarna. Där har unga Stockholm sin promenad med hök och dufva, bollkastning, rephoppande och andra ungdomliga lekar, öfvervakade af mödrar, barnjungfrur och schweizer-bonner. Och kommer ni hit på söndagen, är det ej häller här i allén samma publik som i dag. Då är här ännu mera folk, men af annat slag, fastän kanske i det yttre lika fint. Då komma bodherrarne, af hvilka mer än en har så eleganta fasoner, att han kunde tagas för vicomtens obefintlige legationssekreterare, karlar som slita och släpa
Källa: Project Runeberg ·
