Sida 718
XXXIV. Bland idrottmän
skridskois funnits. Detta är ofta nog anledning till sorg för Stockholms ungdom och ungdomsvänner. Stockholmarne älska vintern, påstå de. Snöfria gator och isfria vatten tycka de ej om, åtminstone icke efter nyårets ingång, och då vintern slutligen infinner sig, hälsa de honom med jubel. Så snart isen på Nybroviken är någorlunda pålitlig, ser man hvarje middag hela skaror af herrar och damer under trettio år och äfven öfver med lätta steg skynda ned åt viken, och skridskorna skramla så muntert under muffen och bredvid öfverrocksfickan. På aftonen är det stor elektrisk belysning, musik och skratt och prat. Man träffar bekanta öfver alt på isen, åker än med den ena, än med den andra, hälsar på olika grupper, bildar själf en ny grupp och har ofantligt roligt.
Men nu är det den stora täflingsdagen, den första under detta skridskoår. Klockan är ett på dagen, men redan långt förut har det vimlat af folk omkring Nybrohamnen. Midt på isen reser sig en stor flaggprydd paviljong, hvarifrån en af lifgardenas musikkårer låter höra sig. På de stora läktarne vid norra stranden sitta intresserade åskådare som betalt hvar sin plats med ända till 3 kr. och icke känna kölden, ty deras intresse för skridskoidrotten håller dem varma. De afgiftsfria platserna längs vikens södra sida ha varit upptagna redan i flera timmar. Man trotsar hvilket väder som hälst för att få se skridskotäflingen och man håller ut så länge som möjligt.
Se, där är kronprinsen och generalen grefve Lagerberg och öfverste Ankarcrona, och alla de andra! De intaga sina platser på den grant smyckade tribunen, och man hör fanfarer. Ej långt därefter kommer kanske konungen själf samt prinsarne Karl och Eugène. Folksången! Väldiga hurrarop! Stort skridskojubel! .. Där äro också alla diplomaterne samt ett och annat svenskt statsråd. Det officiela Stockholm saknas icke vid dessa täflingar.
Nu börjas det. Anmälningarna ha varit många, och flera öfver hela skridskovärlden berömda namn stå på listorna. Stockholm har mer än en gång fått besök af de ryktbaraste idrottsmän på skridsko, och våra täflingar ha omtalats i Europas förnämsta idrottstidningar. Ett gästfritt mottagande och ett fördomsfritt erkännande ha alltid kommit främlingarne till del, ända från det vi besöktes af Jackson Haines, innan vi ännu hade någon egentlig skridskoidrott, och sedan när A. Paulsen visade hvad han kunde, hvilket var mindre än man förmodat, samt mot våra finska vänner, fru Franck och herrar Sundgren och Catani, och alla de utmärkte norske skridskoåkarne och idrottsmännen från England och Amerika som deltagit i våra täflingar.
Skridskoåkningen har nog idkats alltid i Stockholm, men såsom idrott tillhör den helt och hållet vår tid. Gamla personer erinra sig
Källa: Project Runeberg ·
