Sida 719
XXXIV. Bland idrottmän
i hvilket lågt anseende denna kroppsöfning stod här för några årtionden sedan samt att den då aldrig idkades af kvinnokönet. En flicka skulle ha förstört hela sin framtid, om man funnit skridsko på den fot som ansågs skapad endast för dans eller lustvandring på fast mark. Och när gossarne åkte, skedde det på dåliga banor med dåliga skridskor och utan något slags stil. Vacker kroppsföring kände man als icke till, något som nu mer ingalunda är okändt för det stora flertalet af tolf och fjortonåringar. Hvad som förr ansågs som stor konstfärdighet, enär det visades endast af några få, betraktas nu som nödvändigt grunddrag i åkningen, utan hvilket man ej kan uppnå någon verklig konstfärdighet.
Det har, med få ord sagdt, så väl på detta område som inom öfriga kroppsöfningar kommit en mer idrottsenlig anda in i vår ungdom, hvilken icke nöjer sig med en maklig promenad på skridsko, utan ifrigt arbetar på en verklig utveckling samt sträfvar med kraft och ihärdighet att öfvervinna svårigheterna.
Största förtjänsten om skridskoidrottens utveckling tillkommer Stockholms roddförening som hos oss anordnade de första stora skridskotäflingarna. I början hade Roddföreningen sin egen bana, på Djurgårdsbrunnsviken, men tog med uppoffrande af denna, 1883, första steget till bildande af Allmänna skridskoklubben, hvilken sedan oupphörlig förkofrats.
Redan förut fans Kungliga skridskoklubben, som har sin bana mellan Kastell- och Skeppsholmarne, men efter Allmänna skridskoklubbens förebild ha andra, väl ordnade skridskoföreningar uppstått. Stockholms skridskosällskap på Mälaren, Sveabanan å Klara sjö, o. s. v. Alla dessa banor äro försedda med skridskopaviljonger som uppsättas vid skridskotidens början och tagas bort vid vinterns slut. Den kungliga klubben begagnar Svenska segelsällskapets landfasta af tegel uppförda, prydliga paviljong å Kastellholmen. Öfriga paviljonger äro af trä och således lätta att sätta hop och taga sönder.
Utom dessa banor, finnes en särskild på Nybrovikens yttre del samt andra på Hammarby sjö, Djurgårdsbrunnsviken med flera ställen i och omkring Stockholm, och Sällskapet för främjande af skolungdomens fria lekar, stiftadt 1883, har anlagt och underhåller skridskobanor på de större skolgårdarne.
Men nu äro vi på Nybroviken en af de stora täflingsdagarne. Där täfla skolynglingar under sexton år. Så komma »amatörer», vidare kanske en mellanfolklig täfling. Musiken spelar upp en marsch i hastigt tempo. En ungdomlig figur störtar fram på banan. Han bär de finska färgerna. Det är något öfverlägset i hans åkning med ovanligt svåra och väl utförda figurer, men han har en värdig medtäflare i en ung svensk och en mindre farlig i en amerikan. De tre taga pris i den ordning de nu nämts.
Det är kanske också den gången eller en annan gång en mellanfolklig täfling för damer. Åter igen är det från Finland som den skickligaste kommer, en ung fru som samma dag på morgonen
Källa: Project Runeberg ·
