Sida 722
XXXIV. Bland idrottmän
samma skilnad mellan åkning och segling i det afseendet som mellan att ro och segla i båt, men skridskoseglingen tager mera kraft i anspråk. Liksom skridskoåkningen, är äfven seglingen icke så alldeles ny, men såsom idrott har ej häller hon gamla anor hos oss. Hon har däremot idkats så mycket mera under 1880-talet, och om man en vinterdag, då isen ligger blank på Värtan och öfriga stora vatten i Stockholms omgifningar, går ut för att se på unga Stockholms hurtiga nöjen i det fria, kan man få se en hel mängd hvita segel som ila fram öfver det frusna vattnet, än enstaka, än ordnande sig i grupper, än kryssande, än rusande fram med förlig vind. Bakom hvart segel står en man som manövrerar mer eller mindre skickligt, men skicklighet behöfs och god styrka. Skridskosegling torde vara en af de mest kraftpröfvande idrotterna, och att stockholmarne icke rygga till baka för denna visar, att de ingalunda äro bortklemade.
Isjaktsegling är också en gren af Stockholms idrottslif, men odlas mycket mindre nu än skridskosegling och är, såsom en idrottsman uttryckt sig, oafsedt den i allmänhet för trefnaden tjugu grader för låga temperaturen, på det hela det samma som att segla i båt.
***
Skidlöpning höll en tid under 1880-tälet på att förvärfva sig en framstående plats i Stockholms idrotter. Den kallades till och med »idrotternas idrott», hade redan innan årtiondets ingång en egen klubb och visade sig i täflingar vid Bellevue, men skidlöpareklubben afsomnade, och löpningen hade sannolikt alldeles upphört, om den ej tagits om hand af det på så många idrottsområden verksamma sällskapet för främjande af skolungdomens fria lekar. Liksom detta sällskap visat sig angeläget att sätta ungdomen vid statens skolor i tillfälle att kunna använda äfven den kortaste lofstund till skridskoåkning, har det också vidtagit om lefvande intresse vittnande åtgärder för att få skidlöpningen någorlunda allmän.
Så snart skidföre instält sig, skyndade sällskapet att vid den i Stockholm förlagda afdelningen af norska gardet skaffa sig de bästa löparne för att tjänstgöra som ledare och undervisare för skolungdomen. Desse norska gardister utposterades på lämpliga platser å Djurgården och lemnade där råd och anvisningar i skidlöpning samt visade med eget föredöme huru dessa råd skulle tillämpas. Under skolornas jullof funnos de där hvarje dag, och sedan under vintern hvarje söndag. Äfven vid Skanstull stäldes två sådana norska skidlöpare till tjänst för skolungdomen å Södermalm.
Täflingar anstäldes också, t. ex. i januari 1886, vid Luntudden å Djurgården, då första afdelningen utgjordes af ynglingar under
Källa: Project Runeberg ·
