Sida 723
XXXIV. Bland idrottmän
sexton år hvilka visade mycken färdighet och åkte med en hållning och säkerhet som allmänt lofordades. Andra afdelningen utgjordes af vuxne män, nitton till antalet, bland hvilka det var ganska svårt att fördela prisen. Första priset, en silfverpokal, hade inköpts för pengar som lemnats af norska statsrådsafdelningen i Stockholm med önskan att användas till pris åt den bästa svenska skidlöpare. I tredje afdelningen täflade manskap från norska gardeskompaniet, ej mindre än fyrtiotre, och visade sig naturligtvis ypperliga på skidor. Där märktes smidighet, kraft och spänstighet samt en utmärkt kroppsföring.
Nu finnas icke mera några norska gardister i Stockholm, och saknaden af dem är verkligen kännbar för denna idrott. Skidlöpningen har visserligen icke afstannat, men bedrifves kanske ej med så stor ifver eller under så god handledning som förr. Täflingar ha dock äfven på senare år varit anordnade, t. ex. vid Fiskartorpet i februari 1889 för norra latinläroverket och i mars samma år för »amatörer» i allmänhet, bägge med ganska godt resultat, i synnerhet hvad backlöpningen vidkommer, men det tyckes dock som skulle denna idrott behöfva bättre förkofran.
***
Kälkåkning är och har länge varit ett af den Stockholmska ungdomens eller rättare barndomens bästa vinternöjen, men torde icke kunna hänföras under egentlig idrott. Emellertid är hvarje idrottsvän likväl tacksam mot sällskapet för främjande af skolungdomens fria lekar enär det underhåller en ypperlig kälkbacke i Humlegården, den bästa och längsta man kan här påträffa och som utgör en rik anledning till tillfredsställelse för hela det kälkbacksåkande Stockholm samt kanske äfven en och annan skymningsstund besökes af till mogen ålder komna medlemmar af »hufvudstads-societeten».
Stockholms myndigheter ha också kommit till insigt om att kälkåkning är af vigt för ungdomens hälsa och fysiska utbildning samt äfven för främjande af hurtigt sinnelag, hvarför åtskilliga förr icke tillgängliga backar nu äro upplåtna till idkande af detta vinternöje.
Under 1880-talet uppstod här som vinteridrott sparkstötting, till Stockholm införd från Sveriges nordliga delar, där stöttingsåkning länge varit ett mycket omtyckt vinternöje samt ett värderadt samfärdsmedel. Sparkstöttingen är en större, men lätt kälke af smidiga former som på bakre hälften af de långa medarne har två vinkelrätt uppstående stöttor. Den åkande ställer sig på ena medan med den ena foten, och den andra foten är fri för att sparka mot marken och därmed gifva kälken fart, under det stöttarna tjäna till hållfäste för
Källa: Project Runeberg ·
