Sida 134
Kors och halfmåne på Kreta. Af John af Klercker. Med 7 bilder
126
JOHN AF KLF.RCKER.
det slutligen till fullständig anarki. Den kristna bergsbefolkningen trotsade från sina örnnästen öppet den turkiska styrelsen, och fejder stammar och byar emellan hörde till ordningen för dagen, äfven pä låglandet, hvarigenom samfärdseln pä ön blef i hög grad osäker, om ej helt omintetgjord. Beskattningen kom nästan helt och hållet att träffa låglandsbefolkningen, då bergsborna antingen genom privilegier voro fritagna därifrån eller ock alldeles icke producerade något beskattningsbart, och denna låglandsbefolkning var ock den som i första hand blef lidande genom de rof af boskap och den skada å skördarne, som blefvo följderna af bergsbornas infall. Att under sådana förhållanden den materiela odlingen skulle gå tillbaka, är en själfklar sak, ehuru öns gynnsamma klimat ändå alltid gjorde att åkerbruket blef relativt gifvande. Den andliga odlingen blef ock försummad under de ständiga fejderna och det permanenta osäkerhetstillståndet på låglandet, — med bergsbornas andliga odling hade det af naturliga skäl städse varit klent beställdt. Det kristna religionsnitet uppehölls visserligen af ett ganska talrikt prästerskap och en mängd kloster, men så snart en betydligare del af den infödda befolkningen börjat öfvergå till Islam, blef denna omständighet minst af alla ägnad att befordra endräkt och återgång till mera ordnade förhållanden.
Under allt detta synas bönderna i dalarne, som dock i främsta rummet kommo i kontakt med de turkiska herrarne, icke hafva befunnit sig i samma ställning af förtryck, som uppstått i andra af Turkiets provinser, och bergsborna åtnjöto i allmänhet ett faktiskt oberoende.
Med tiden blefvo emellertid de af den höga Porten till Kreta skickade paschor na här liksom i så många andra af Turkiets provinser alltmera maktlösa, och den verkliga makten på ön kom i bör-
jan af detta åj-hundrade helt och hållet i händerna på deras legotrupper, hvilka till största delen rekryterats från de kreten-siska greker, som öfvergått till Islam. Dessa janitscharer, hos hvilka renegatens hat till sina forna trosförvandter ökade hämndkänslan för lidna oförrätter, terroriserade den kristna befolkningen, med hvilken de dock voro genom blodsband förenade, och deras hänsynslösa framfart gjorde att vid tiden för den grekiska revolutionens utbrott äfven Kreta var moget för en religionskamp.
När fastlandgrekerna 1821 höjde upprorsfanan, dröjde därför sfakioterna icke att följa deras exempel, och majoriteten af öns kristna slöt sig till dem. Dessa vilda invånare i den otillgängliga bergsbygden Sfakiä hade under hela den turkiska tiden trots nederlaget 1770 faktiskt lyckats bevara sitt oberoende.
Ehuru moslims voro väl beväpnade och utgjorde 30,000 man, lyckades rebellerna inom ett års tid fördrifva sina motståndare från nästan hela landsbygden och inskränka deras välde till de befästa städerna. Men redan 1822 blandade sig Egyptens maktlystne vicekonung Mehmet Ali, som sträfvade efter ett världsvälde i Orienten, i den kretensiska krigsleken och afsände en albaneserkår till Kreta, hvilken efter häftiga strider 1824 tvang de upproriske kretenserna till underkastelse. Tusentals kristna flydde nu från ön för att undgå den hämd, som de muhame-danska kretenserna ej voro sena att ut-kräfva på sina kristna landsmän.
Efter Englands, Frankrikes och Rysslands väpnade intervention och slaget vid Navarino 1827, hvilket förlamade Turkiets maritima stridskrafter, reste insur-rektionen på Kreta åter hufvudet, och de muhamedanska trupperna drefvos åter in i sina fästningar. De tre förenade makterna bestämde emellertid nu, att Kreta skulle komma under egyptisk förvaltning,
Källa: Project Runeberg ·
