Sida 382
Modern konstindustri på utställningen. Af Carl G. Laurin. Med 27 bilder
354
cari, g. laurin.
skylt för ringklocka. skulptur i brons af theodor Lundberg. Inkoft for Danska konstindustrimuseet.
tierad lifsnjutning, som är utmärkande för vårt århundrade, har utbildningen af bordets nöjen intagit en rättmätig plats ej minst i vårt land, om också tyvärr den estetiska smaken, då det gäller ett väl dukadt bord, ännu är en »ancilla» ät den gastronomiska. Brillat-Savarin säger, att nationernas öden bero på deras sätt att nära sig. Skulle han därmed mena, hur eller på hvad de äta, skulle ej många stå profvet. Djupsinniga ord äro sagda om bordets dukning. Jakob von Falke
varnade för höga vaser, hvilka skymde gästernas ansikten. kostas jardiniére med delfiner i rödt glas, hvars make — ett superbt exempel på originaliteten i mönster — i något större format finnes på ryska afdelningen, passar på ett middagsbord. Blomisättningen, denna ytterst försummade konstgren, bör helst utföras af en japan, ty i Japan är konsten mest drifven, och i London lär det förekomma, att japaner använda timmar för att pryda middagsborden. Baffiers fruktskål af tenn (tvenne bondkvinnor bärande en korg mellan sig) har en allvarlig och ståtlig hållning och skulle, fylld med mörkröda drufvor, vara af vacker färgverkan. Samme konstnärs saltkar af tenn är ett praktstycke af en märklig schwung och originalitet. Till frukostservis föreslås rörstrands af Wallander komponerade hvita fältspatäkta servis med blå svärdsliljor. Af de danska mycket dyrbara serviserna är den s. k. delfinservisen (de röda blommorna i öfverglasyrmålning) kanske vackrast. De mörkblå kanterna mot den mjölkhvita botten och de starkt röda blommorna passa på ett ovanligt sätt tillsammans.
Glas finnes på utställningen i rikt urval. Kosta och Reijmyrf, hafva drifvit slipningen af glaset nästan till öfverdrift och öfverlastning. Man saknar dock den vackra engelska »pine»-slipningen. Bägge glasbruken visa, att de följa med, vare sig det gäller att kopiera de gamla glasen eller finna lätta och vackra former för de moderna, som alldeles släta, blott försedda med ett litet monogram eller vapen, låta glasets klarhet och formens elegans bäst komma till sin rätt. Af färger förekomma egentligen endast tvenne, skärt-rödt och grönt, den senare dock ej i nyansen »fahlgrün», fast denna färg ger en mera distinguerad ton åt rhenvinglasen. Sättet att på samma glas hafva foten hvit och det öfriga grönt eller t. o. m.
Källa: Project Runeberg ·
