Sida 85
Reseminnen från Kreta. Af Sam Wide. Med 4 bilder
RESEMINNEN FRAN KRETA.
99
Det ser ut som om kretenserna nu skulle vara på god väg mot sitt drömda mål. Men vi må dock komma ihåg, att de för nära 30 år sedan, efter upproret 1866 och de följande åren, voro komna lika långt. Genom den »konvention», som Höga Porten då afslöt med kretenserna, tillförsäkrades dessa hart när en själfständig inre förvaltning under ledning af en turkisk eller kristen guvernör, hvars närmaste man skulle vara af annan trosbekännelse än guvernören själf. Kreta erhöll sålunda en egen folkförsamling, bestående af 48 kristne och 32 muhamedaner. Men sin drömda lycka vunno kretenserna icke ändå. Deras frihets-älskande sinne, som visat sig så storslaget i kampen mot turkarne, slog i fredens dagar öfver i hätsk partianda, och de kristne grekerna söndrades i skilda politiska läger. Dessa inbördes strider mynnade år 1889 ut i ett nytt uppror, hvars utbrott påskyndades genom den grekiske kronprinsens förmälning med tyske kejsarens syster. De upproriskes drömmar om en europeisk intervention till förmån för Kretas införlifvande med Grekland fingo därigenom näring. Upproret kufvades, och sultanen upphäfde de viktigaste punkterna af den omkring 20 år förut ingångna konventionen. Jag för min del kan icke i detta finna något klander-värdt. Och låt vara att turkiske ämbetsmän tidtals förtryckt den kristna befolkningen -— jag kan dock icke värja mig för det intrycket, att Höga Porten under de sista årtiondena visat rätt stor fördragsamhet mot de kretensiska orostiftarn e.
Befolkningen i öns trenne städer, Heràkleion, Canèa och Rètimo, har i allmänhet förhållit sig jämförelsevis lugn under de upprepade oroligheterna på Kreta. Upprorshärden har mestadels legat i den västra delen af ön, förnämligast bland de råa och kraftiga »Sfa-
Ord och bild., 6:e arg.
retimo på kreta.
kioterna», hvilka bo vid sluttningarna af det väldiga berget Asprovüno (Hvita bergen). Trakten omkring detta berg är ett riktigt alpland med bergstoppar, där snön ligger kvar långt fram på sommaren, med vilda klyftor, där alpbäckarna störta ned, med hårdt klimat och vilda djur samt människor, som tagit intryck af den omgifvande naturen. Bland dessa hafva de nyss omnämnda Sfa-kioterna, hvilka mestadels äro herdar, under tvenne århundraden utgjort turkarnes farligaste motståndare, och deras bragder i striderna mot turkarna hafva ofta förhärligats i kretensisk sång och saga.
Från Heràkleion företog jag en dag en ridt tvärs öfver Kreta till det gamla Gortyn, beläget pä öns södra sida. Jag red tillsammans med min agojåt (ridsven) öfver de östra utlöparne af det kolossala, snöbetäckta Idaberget och anlände efter 8—9 timmars färd till byn Ajos Deka, som ligger invid det gamla sagofrejdade Gortyn och bebos af en kristen befolkning. Här träffade jag en trakt, om hvars bördighet man knappast kan göra sig en föreställning, och en gästfrihet, som man numera endast återfinner i mera aflägsna grekiska bygder. Jag fann här nästan något af den gamla åskådnin-
6
Källa: Project Runeberg ·
