Sida 71
I myrornas trädgårdar. Af Gunnar Andersson. Med 9 bilder
I MYRORNAS TRÄDGÅRDAR.
7 i
Natt och dag, åter och åter vandra de små djuren den ofta långa vägen mellan sitt hem och de utvalda träden i skogen, bit efter bit, blad efter blad aflöfva de desamma, ibland fullständigt, ibland endast i ringare grad. Ännu har dock ingen sett dessa »bladklippare »förtära ens den minsta bit af allt hvad de föra in i sina bostäder, och dock försvinna inom det tropiska och subtropiska Amerika åter och åter millioner kilogram blad i de små hål, som leda in till blad-klipparnes konstrika boningar, utan att någonsin några bladrester åter föras ut. Gåtan är nu löst, och företaga vi i sällskap med dessa myror först en vandring ut till skogen och sedan åter till deras katakomber, skola vi lära känna ett af de högst utvecklade samhällen, som finnas inom den organiska världen, knappast öfverträffadt af något annat än vårt eget.
Inom gruppen Myrmicinæ bland myrorna finnas ett antal arter sammanställda i ett släkte, som kallats Att a. Dessa myrarters »arbetare» utmärka sig alla genom sina oproportionerligt stora hufvud, uppkomna genom den kolossala utveckling den för käkarne behöfliga muskulaturen vunnit (bild 1). Öfverallt inom Amerikas varmare delar finner man dem, men ingenstädes ha deras vanor blifvit så noga studerade som i Brasilien. Det är därför där vi vilja följa dem.
Den 21 april 1892 gick hr ALFRED MÖLLER, dessa myrors historiograf*, öfver odlingarne vid Blumenau bort mot urskogens rand. Han stannade vid åsynen af en slank lian, som vårdslöst hängde
bild i.
Bladklipparemyror. 1 en liten arbetare, 2 en större sådan, 3 underjordisk arbetare (Efter Bates). Naturlig storlek.
ned från toppen af ett träd, och betraktade åter en gång det underliga tåget af flinka myror, som störtade fram på den smala väg lianstammen erbjöd, han följde tåget och beskrifver det utförligt. I farten stötte myrorna då och då emot kamrater, som återvände lastade med byte, sprungo öfver dem eller skuffade undan dem, då de kommo i vägen. Öfver hängbroar af blad och grenar nådde de fram till den gren, dit de synbarligen ämnade sig. Några ögonblick springa de oroligt omkring, taga emellertid snart nog sitt parti och sätta sig vid kanten af ett blad. Det väldiga hufvudet böjes ned mot själfva kanten, käkarnes sax (bild 2) spännes om densamma, föres vidare i tag
efter tag, myran vrider sig småningom och efter 3 à 5 minuter har hon klippt ut ett half-månformigt
bild 2.
Käkar af en bladklippare (Atta coronata). 10 gångers förstoring.
* Den, som utförligare vill lära känna här omtalade förhållanden, hänvisas till nämnde författares: Die Pilzgärten einiger südamerikanischer Ameisen. Jena 1893.
bild 3.
Bladstycken utklippta af en Atta-art på respektive 4 och 5 minuter. Naturlig storlek.
Källa: Project Runeberg ·
