Sida 165
Om stadsplaner med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Af Fredrik Sundbärg. Med 18 bilder
OM STADSPLANER.
I47
Vi måste i det följande inskränka oss till att antyda en del af de ofvan omnämda förgätna vishetsreglerna, sådana de af Sitte dechiffrerats.
Han börjar med den enligt hans förmenande ur estetisk synpunkt viktigaste detaljen af stadsplanen, nämligen anläggandet af de öppna platserna och de publika byggnaderna, och konstaterar, att hos de
ter af forum och närmat sig till att blifva hvad de nu i allmänhet äro, nämligen blotta trafikcentra — dock spåras i de förnämsta platsanläggningarna från medeltiden, renässansen och ännu senare epoker. Dessa traditioner framträda tydligast i den italienska renässansens mången gång medvetet efter antika förebilder utförda system af öppna platser med omgifvande
PIAZETTAN I VENEZIA.
gamle dessa båda saker stodo till hvarandra i ett högst intimt förhållande.
Utgående från det antika forum påvisar han, huru dessa af pelargångar rundtom inneslutna och med konstverk smyckade platser, skådeplatserna för hela det offentliga lifvet, äro att betrakta mera såsom öppna samlingssalar, interiören, än såsom knutpunkter för trafiklederna; samt vidare huru traditionerna därifrån fortleft och — ehuru allt mer försvagade, i följd af att torgen under tidernas lopp förlorat sin karak-
byggnader, men de äro omisskänneliga äfven i andra tiders och länders skapelser af detta slag. De visa sig i en sträfvan dels att åt torgen bevara så mycket som möjligt af den beträffande forum påvisade z«A?rz'öV-karakteren, dels äfven att kring torget eller kring en kombination af öppna platser koncentrera stadens publika byggnader eller en grupp af samhörande sådana, hvarvid dessa byggnader blifva bestämmande för platsernas form och hela anordning.
Källa: Project Runeberg ·
