Sida 5
Från Runebergs värld. Af Werner Söderhjelm. Med 14 bilder
5
Så blef Runebergs person för Borgå hvad hans diktning var för hela hans land: en brännpunkt för stolta och hängifna känslor. När skaldens hälsa bräckts, inskränktes naturligtvis antalet af dem, som fingo lifvas af hans tankar och ord, till hans närmaste, men den fjärmare omgifningen kände sig allt fortfarande bunden vid honom med samma band, som när han gick ibland dem. Och, som sagdt, ännu två decennier efter hans död
huru hans utveckling format sig, om han icke flyttat dit, men själf lär han mången gång yttrat, att han var glad öfver denna vändning i sitt lif. Och ingenting röjer heller, att han skulle längtat tillbaka till Helsingfors. Dem, som han gärna träffade, såg han vid sina besök i hufvudstaden, och många sökte upp honom i Borgå för att bereda sig en högtidsstund i hans sällskap.
Sin verksamhet som lärare och rektor
j. l. runeberg.
skönjas de djupa märkena af hans spår, där han framgått.
Men Borgå gaf Runeberg i gengäld äfven annat än sin tacksamhet. Så bittert det än synts, att han skulle lämna hufvudstadens den tiden kanske mer än någonsin mäktigt pulserande lif, så välgörande blef det för Runebergs produktion att finna en ekonomiskt tryggad ställning, en enhetlig verksamhet och lugn för alla det helsingforsska sällskapslifvets anspråk och mödor. Väl kan ingen säga,
fattade han från en hög och ideel synpunkt, stundom kanske för hög för den triviala hvardagshorisonten. Hans undervisning var litterär och hade ingenting att skaffa med skolmästeri; hans tolkning af antikens diktverk var sådan man kan föreställa sig den. På de allra flesta af de elevgenerationer, han under sin tjuguåriga lärartid såg komma och gå, verkade dessutom hans blotta personlighet oförglömmeligt. Borgå gymnasium var en gammal kulturhärd i Fin-
Källa: Project Runeberg ·
