Tillbaka Read Runeberg

Ord och Bild: 1897

Originalsida 172
Originalsida 172
Originalsida 172
Originalsida 173
172–173

Sida 172

Om stadsplaner med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Af Fredrik Sundbärg. Med 18 bilder

146 FREDRIK SUNDBÄRG.

åstadkomma en ensemble af förträfflig verkan. — Egentligen är det obegripligt, att en plats, så enkom gjord för en monumentalbyggnad som den midt emot Vetenskapsakademien, kunnat— allt under den rådande kroniska nöden för publika byggnadsplatser — fortfarande förblifva obegagnad. Kompletterad med en lämplig byggnad på sydsidan och smyckad med statyer1 i stället för den mera praktiska attiralj, som nu upptager scenens midtparti, skulle denna plats blifva en verklig »Sehenswürdigkeit».

Om stadsbyggarne i våra dagar, såsom Sitte visat, öfvergifvit de gamles estetiska vishetsregler,så ha de dessutom på samma gång förlorat den frihet, den oregelbundenhet som, i trots af de förra, är oskiljaktig från de gamles verk. Att de gamla städerna äro rika på oregelbundenheter veta vi alla, men — såsom Sitte påpekar — dessa finnas äfven där vi i verkligheten minst ana dem. Vi för-

vånas mången gång, säger han, då vi på papperet fä se planen af en af den italienska renässansens stadsplatser, som i verkligheten föreföll oss så regelbunden, ty därvid framkomma en mängd oregelbundenheter, som vi aldrig observerat. Just häri ligger finessen, hemligheten. Det är dessa små friheter som sätta lif i skapelserna af sten, som åt dem gifva något mänskligt, det är, om man så vill, »den försonande humorn», som finnes på botten äfven hos de vid första påseendet mest »korrekta» af dem; det är med ett ord hvad som gör att vi aldrig tröttna pä att betrakta dessa skapelser, ty vi finna hos dem alltid någon ny sida1. Just detta försonande element är det som vi förgäfves söka i nutidens städer. Vi ha bannlyst friheten, vi ha sält oss åt — geometrien. (Slut i nästa häfte.)

1 Platsen var ifrågasatt för Linné-statyn.

1 På tal om den italienska renässansens stadsmotiv säger Sitte: »Hvilken rikedom af effekter dessa platser verkligen kunna bjuda, därom öfvertygas man särskildt af fotografierna öfver S. Marco-platsen och la Signoria i Firenze. I handeln finnas mer än ett dussin olika utsikter från skilda synpunkter, och hvar och en af dem ger oss en ny bild, så att man för hvarje gång knappast skulle tro sig hafva för sig ännu en bild af samma plats, om man ej visste, att så vore. Må man en gång försöka detta med en af våra linierade rätvinkliga moderna platser, och man skall icke få tre bilder af olika konstnärligt innehåll! ...»

AMALIENBORGPLATSEN OCH MARMORKYRKAN I KÖPENHAMN.

Källa: Project Runeberg ·