Sida 276
Kristina och teatern i Rom. Af C. Bildt. Med 12 bilder
256
C. BILDT.
försköna sin teater: äfven drottningens loge ombyggdes och gjordes något mindre. Men allt detta var bortkastad möda: 1676 skulle blifva ett olycksår för den stackars teatern. Säsongen under karnevalen aflopp som vanligt, men frampå sommaren dog den beskedlige Clemens X, och i september vardt af kardinal Odescalchi påfven Innocentius XI.
Dansande ungdom ser ofta snedt på äldre damer, som kläda väggarna i balsalen och kallar dem litet öfversittareak-tigt panelhöns. De fylla dock en för ungdomen själf mycket nyttig uppgift: utöfvandet af den resignationens svåra dygd, som består i att fröjda sig åt smällen, medan andra dricka det skummande vinet. Men Innocentius hade intet af panelhönan. Inga glada minnen från yngre dagar stämde honom till öfverseende.
Han var en kall, känslolös natur, som celibatets hårda skola utbildat till asket och pedant, och som endast af sin obotliga småaktighet hindrades att blifva en verklig fanatiker. Väl hade han en och annan gång visat sig i Kristinas loge vid Piazza S. Marco under karnevalen och till och med på Tordinona, men det var önskan att hålla sig väl med den då in-
flytelserika drottningen som drog honom dit, ingalunda nöjeslystnaden. Helst hade han nog, nu sedan han kommit till makten, velat dräpa hela teatern med ens, men kraftåtgärder öfverensstämde ej med hans temperament. Han valde andra vägar.
Först förbjöd han all försäljning af biljetter, därpå operasångare att som bitjänst sjunga i kyrkorna, och slutligen upplifvade han Sixtus V:s förbud mot
CLAVICEMBAL FRÅN 1682. TILLHÖR PRINS ROSPIGLIOSI (i PALAZZO ROSPIGLIOZI ROM.)
Källa: Project Runeberg ·
