Sida 528
Den stora hafsormen. En utredning af dikt och verklighet af Carl Forsstrand. Med 15 bilder
carl forsstrand.
486
en jätte-kalmar i den ställning, hvarmed
henry lee förklarar bings teckning.
dico om trende slags, som skal være seet i den Grönlandske og Islandske söe. Men ingen af dem ere i vore tider kommen os til sinne, uden allene et forfærdeligt stort hav-dyr, som 1734 blev seet i söen uden for colonien paa 64 gr. og var af denne gestalt og skikkelse. Det vaiet saa overmaade stort bæst, saa dets hoved ragte sig lige jevnt ved skibets mers, der det kom op af vandet, og kroppen var nok saa tyk omkring som skibet, och vel 3 à 4 gange saa lang. Det hade en lang spids snude og blæste som en hwalfisk, havde breede store laller, og kroppen syntes at være begroet med skiel. og var meget runken og ujevn paa huden. Det var ellers skabt neden til som en orm. og der det gick under vandet kaste det sig bag over og reiste paa sti erten op af vandet, en hell skibs lengde fra kroppen.»
Denna beskrifnings tillämpning på någon ännu fortlefvande och af vetenskapen känd djurart har vållat mycket hufvudbry, ty sagesmannens trovärdighet har satt dess sanningsenlighet utom fråga. Man kan utan tvifvel pruta åtskilligt på djurets storlek, liksom en under en sådan hast och på ett sådant afstånd, som här sannolikt härskade, åstadkommen teckning, af Egedes missionskamrat Bing, väl knappast får anses alldeles exakt.
Men äfven om man hyser befogade misstankar angående en del detaljers riktighet, finnes tillräckligt kvar för att visa, att här är fråga om en varelse, som, ehuru oförenlig med våra nuvarande faunistiska kunskaper, icke nödvändigt behöfver vara alldeles omöjlig. Mr Lee vill förklara äfven honom som en stor kalmar och har uppdragit en onekligen ganska sinnrikt uttänkt teckning, hur en sådans sätt att röra sig i vattnet belyser Egedes bild; men häremot har Oudemans gjort skarpa invändningar. Djurets ormlika skapnad, tydligt tecknade främre extremiteter, ögon o. s. v. gälla för honom såsom oomtvistliga bevis, att det tillhörde en vida högre stående klass än kalmarernas. Till samma slutsats kommer han angående Pontoppidans märkvärdiga och af mången begabbade uttalanden. Utrymmet medger icke att anföra dessa fullständigt, men det torde vara nog att nämna, att den norske biskopen stödde sig på en bland hans lands kustbefolkning och sjömän allmänt utbredd och rotfäst öfvertygelse om en stor hafsorms verkliga och ofta iakttagna förekomst. Det är ett väldigt, omkrine
o ' o
300 alnar långt djur, med stora, blå ögon, slätt och blankt skinn och en man, »liknande alger», på halsen, som han beskrifver. Det simmar mycket fort och rör sig i vertikala bågar. En texten åtföljande afbildning visar en varelse af otvetydig ormlikt skapnad.
Olaus Magnis, Egedes och Pontoppidans berättelser äro tillfyllest för att belysa de under senaste århundradena gängse föreställningarna om den stora hafsormen. De innehålla utan tvifvel många öfverdrifter och osannolikheter; men de stodo i öfverensstämmelse med de tidernas vetande och bildning, och det är egendomligt att se, hur de i mån-
Källa: Project Runeberg ·
