Sida 235
Skånsk vår. Af Paul Rosenius. Med 4 bilder af Bruno Liljefors
SKÅNSK VÅR.
219
och vänligt tindra majvifvornas små röda stjärnor.
Så kommer jag in under fullöfvade bokar. Det ligger en sällsam dager härinne, dit solljuset silas genom ljusgröna hvalf. Det är så tyst härinne, ty ljudlöst fällas bokarnes knoppfjäll, och vindsuset tonar bort bland fuktiga, finhylta blad, som falla ihop som silke för fläk-tarne, lent fladdrande på mjuka, halft hängande rankor. Det är så svalt härinne, där löfmattan ligger i dunkel, blott här och där med dallrande stänk af solen.
Där marken är fuktigare, växa sippe-bladen högt och tätt, vildlöken skjuter saftiga, mörka blad, och skogsvioler trängas med stjärnblommor och vippört, gul-sugor och solögon.
Nu blänker Yddingen fram mellan bokarnes stammar. Dess vatten går i
små gråvioletta vågor. I brynet vaja för vinden fjolårssäfvens vippor och kafvel-dünets upprifna ull. Men närmare land står starren i vattnet, i täta, saftigt gröna stånd, och kalmusbladens klingor böja sig för vinden. Och mellan det gröna är det gult af kabbalök och hvitt af vat-tenklöfverns skäggiga klasar. På andra sidan sjön står skogen — gulgrön bok, enstaka ekars olivbruna grönska och nederst vid stranden dunkelt grönbruna alar. Och bortom skogen bölja skogar så långt ögat når, här och där med afbrott af vattenblänk eller öppen jord. Stråk på stråk hvälfva de sina mjukt vällande, vänt sammanflytande kupoler, allt mera höljda i fjärrdagerns dis, allt tätare svepta i vårens ljus och vårens värme och ett drömfint flor af himmelsblått.
STARE.
Källa: Project Runeberg ·
