Tillbaka Read Runeberg

Ord och Bild: 1897

Originalsida 525
Originalsida 525
Originalsida 524
Originalsida 525
524–525

Sida 525

Den stora hafsormen. En utredning af dikt och verklighet af Carl Forsstrand. Med 15 bilder

den stora hafsormen.

483

lör, hajar och bläckfiskar, men där tidsandans öfvertro och sökande efter det fasansfulla skapat väldiga former och fruktansvärda vanor. Hafvets djurvärld skänkte det ingalunda minsta materialet, och talrika sjöjungfrur eller sirener, hafsbi-skopar och sjödjäflar, vidunderliga ormar och fiskar o. s. v. ha allt ifrån medeltidens fantasirika dagar behållit sin plats uti folktron.

Det är således icke att undra på, om de lärde män, som vid den nyare tidens inbrott företogo sig att beskrifva djurrikets alster, hade svårt att frigöra sig från den medeltida vantron och i sina verk upptaga många af dennas älsklingsbarn. Vi se t. ex. hur Aldrovandus utan den ringaste reservation återger den gamla från Skottland härstammande historien om gåsträdet, den egendomliga hafsväxter ur hvars knoppar utsläpptes små gåsungar, som genast summo ut i vattnet och tillväxte till gäss — sannerligen de underligaste »ankor», som någonsin utkläckts, allrahelst »gåsträdet» ej är nå-

HYDROPHIS PELAMIDOIDES.

hafsormen sadan den afbildas af olaus magni.

got annat än fastsittande kräftdjur af släktena Balanics, Lepas o. s. v. Aldrovandus säger, att »han hellre vill fara vilse med majoriteten än synas kritisera så många framstående skriftställare, som trott på historien», och denna åsikt var också hans ryktbare föregångares Olaus Magnis. För oss nordbor har den sistnämnde ett stort intresse, ty hans berömda arbete Historia de gentibus septen-trionalibus utgör som bekant en källskrift för kännedomen om den skandinaviska nordens utseende, produkter och tillstånd vid midten af 1500-talet. Det är sant, att Olaus Magnis verk innehåller många villfarelser och att särskildt hans framställning af hafvets djurvärld är mättad med vidskepelse; men den äger ett stort kulturhistoriskt värde, och frånse vi den fantastiska skrud, som den lärde biskopen sannolikt i enlighet med sjöfarandes berättelser och efter granskning af litteraturen iklädt t. ex. sina hafsormar, så återstår åtskilligt, som kan leda till tolkning af deras rätta natur.

Olaus Magni förtäljer:

> Sjöfarande och fiskare vid Norges kuster äro alla ense om denna egendomliga historia,

Källa: Project Runeberg ·