Ord och Bild: 1897

KARL NORDSTRÖM OCH DET MODERNA STÄMNINGSLANDSKAPET.

I I I

ännu härskar, leende och vemodig, kan icke tolkas som en vanlig »bit natur». Mälaren blir diktare. Med lyrisk hänförelse skildrar han uppifrån sin fridlysta park — där nu Skansen ligger — »den lugna vik, som går fram» under honom, inramad af björkarnes kronor: Djurgårdsbrunnsviken. Men vintern kommer, och snön faller hvit i lians park. Från sitt fönster målar han en gnistrande, leende,

sig en hel samling kolteckningar, dystra och djupa blad, hvilkas anda visar ett otvetydigt släktdrag med den, som rådde i de ofullgångna teckningar han framfan-tiserade i början af sin konstnärsbana. Han skildrar den gamla historiska staden i sträng, högtidlig, nästan biblisk stil. Alltifrån denna tid börja äfven hans målningar att få en allvarligare, högstäm-dare hållning. Visserligen målar han

aftonmoln. kolteckning af karl nordström. Tillhor H. A. H. Prins Engen.

nästan kokett vinter. Luften är hög, det är guldstänk på snön, skuggorna äro blonda och blå, och i buskarne lysa dom-herrarnes bröst som rubiner. Det är en vinter skapad för Djurgården.

Sommaren 1889 far Nordström till Visby. Det blir för honom en ovanligt väckande och gifvande sommar. Utom den mängd koloristiskt betydande studier han hemför därifrån, har han också med

ännu »det gula huset» (Göteborgs museum) inbäddadt i knoppande vårgrönska, rodnande för aftonsolen, hvilkens sista reflexer komma de små fönstren i byggnaden att tindra som lyckliga människoögon. Det är sitt hem han här målat. Men stilen har blifvit strängare; färg och form äro afvägda med fullt medveten tanke på harmonien. Alla öfverflödiga accessoarer — vore de än aldrig