Sida 112
Karl Nordström och det moderna stämningslandskapet. Af Richard Bergh. Med 10 bilder
IOO RICHARD
kari. nordström." "
lierad: Karl Nordström, stråla på en af salongens hedersplatser midt emellan två officiela, högkyrkliga porträtt af Cabanel. Med en gång hade Nordström slagit igenom. Taflan, en skogsdunge från Grèz, inköptes af Mårten Waern i Göteborg; den äges nu af hans familj och har ej under åren förlorat något af den djupa, mustiga färg, som den gången fängslade oss. Det friluftsporträtt af fru Nord ström som fästmö, hvilket var utställdt pä samma salong och som är en af de finaste, blondaste färgstudier från den svenska konstens Grèz-period, finnes i Fürstenbergs galleri i Göteborg, där man äfven kan få betrakta en af de sollysta trädgårdsmurarne från »pension Laurens» — en nykter, objektiv bit natur. I Grèz hade Nordströms öga fått sin nödvändiga uppfostran — hemlandet skulle återge hans själ talförmågan.
Den vilda och mångskiftande naturen i norden kommer ej målaren till mötes såsom den enhetliga, kultiverade naturen i Frankrike. Den förra bjuder ej, som den senare, konstnären motiven fullfär-
BERGH.
diga som mogna frukter. För att skildra vår natur hjälper det ej att endast öppna ögonen framför den, målaren måste också veta att tidtals sluta dem, han måste kunna drömma öfver det han sett, han måste förstå att lyssna till sin känsla för att med ledning af denna utgrunda enheten i denna skiftande mångfald, i hvilken ytterligheterna så ofta beröra hvarandra. Den veka björken står där tätt vid den karga furan, skarpt tecknade mot hvarandra i den klara, hårda, nordiska luften, i hvilken ej dallrar det förmedlande silfverdis, som gör den fràn ska atmosfären så målerisk. Känslan ensam kan lära målaren att finna samklangen, stilen, genom hvilken hans naturskildring skall nå harmoni, blifva konst. I Frankrike kan en landskapsmålare möjligen blifva konstnär endast med hjälp af sitt öga, såsom Sicley. I norden måste landskapsmålaren vara skald.
Ofvanstående reflexioner nedskref jag för några år sedan efter ett samtal jag hade med Nordström ute på Djurgården. Säkerligen stod ej den öfvertygelse, som dessa ord förfäkta, klar för Nordström genast vid hans hemkomst till Sverige sommaren 1886. Den väcktes till lif genom kampen med vår oböjliga natur. De landskapsbilder från Tjörn, han först tog itu med, utgöra en direkt fortsättning på studierna från FYankrike och hafva ett tydligt släkttycke med dessa. De uppvisa samma intensiva naturstudium som de franska bilderna, äro merendels helt objektiva som de, men hans färgton förändras småningom, blir med hvarje arbete mer nordisk, klar, djup och klangfull. Silfverdimmorna vika från paletten, och nordens klara blå och djupa gröna framträda skarpt mot hvarandra. Hösten 1888 flyttar Nordström till Djurgården — till »det gula huset». Här börjar han att drömma. Denna natur, där minnen hviska ur hvar vrå, där Bellmans ande
Källa: Project Runeberg ·
