Sida 74
I myrornas trädgårdar. Af Gunnar Andersson. Med 9 bilder
88
GUNNAR ANDERSSON.
bild. 6.
Samling af myrbröd, bildadt af de uppsvällda hyf-ändarne af hattsvampen (Rozites gongylophorà).
Förstoring 150 gånger.
vårda sina plantager på sådant sätt, att den mest petigt hållna japanska miniatyranläggning blir en ovårdad mark vid jämförelse med deras trädgårdar. Strör man dem för vinden, plocka de upp hvarje den minsta bit med samma omsorg som de samla hop sina larver och puppor, och flytta de, lämna de ej hvf på hyf kvar af sin högt skattade kulturväxt.
Denna kunna vi dock först riktigt lära känna, då vi taga både den och dess ägare under närmare skärskådande, låta dem bygga, växa och bo inom laboratoriets glasskålar och där utsättas för af-slöjanden genom lup och mikroskop, för plötslig belysning och annat mera som blottar deras hemlif.
Tar man myrorna ensamma, kan man gifva dem de läckraste blad som sällskap inom glasklockans ensamhet, och ändock dö de efter 2 à 3 dagar, eller längst 8 —14, om de få rikligt vatten. Sorgsna vandra de ikring, se på bladen, klippa möjligen en enstaka bit från dem, men låta den ligga orörd, sätta sig till sist i den mörkaste vrån att invänta hungersdöden. Helt annorlunda, om de till sällskap i fångenskapen få någon del af sin plantage. Strax börja de med våldsam verksamhetsifver arbetet; med största omsorg utrensas gruskorn, smågrenar och andra främmande föremål. Dessa
uppläggas utmed kärlets mörkaste vägg, till en för ljuset ogenomtränglig beklädnad på densamma, och därefter kan själfva trädgårdsanläggningen begynna. Utmed det mörka partiet upplägges stycke efter stycke, till dess det hela med sitt virrvarr af små och stora gångar ligger alldeles likadant som nyss ute i naturen. Efter en dag eller två är arbetet slutadt, och alla gå kring i gångarna och arbeta med trädgårdens skötsel, med puppor och larver. Alltjämt bäras emellertid bitar från densamma ut på gödselhögen invid väggen. Af svamp-hyferna utsugna småpartier af de blad, som på sin tid fulla af näringsämnen bäddades in som en ny del i den fruktbara jordmånen, någon enstaka död eller något annat, hvars närvaro ej är förenadt med god ordning, måste bort. Dag från dag smälter dock trädgården tillsamman, det för brukade bäres bort, men intet nytt bäres in, och efter längre eller kortare tid försvinner det sista trädgårdslandet; myrorna sitta äter ensamma, och efter ytterligare 14 dagar har äfven den sista myran dött. Lägger man dessförinnan några stycken myrbröd, hämtadt från ett lifskraftig! samhälle, in till dem och tar fram en myra, försvinner denna snart nog men återkommer inom kort i sällskap med de öfriga, hvarefter allesamman taga sig ett duktigt mål. Genom lämpliga anordningar kan man direkt se, huru de gripa och slita lös sina brödstycken (bilderna 6 och 7), fatta dem mellan frambenens fötter och käkarne samt under oupphörligt vridande och vändande af densatrma suga och sörpla i sig innehållet till dess slutligen cle sista resterna försvinna i munnen. Det är till och med möjligt att få dem att äta både från en nål och af »bröd» taget från
bild 7. Myrbröd d. v. s. den uppsvällda ändan af en svamphyf i 220gång. förstor.
Källa: Project Runeberg ·
