Sida 524
Den stora hafsormen. En utredning af dikt och verklighet af Carl Forsstrand. Med 15 bilder
482
carl forsstrand.
vit föremål för en fullständig utredning. Bättre tider synas nu stunda äfven för den stora hafsormen, ty han har funnit en skildrare,* som pålagt sig det mödosamma värfvet att samla hans rika och skiftande förhistoria och att från vetenskapens ståndpunkt granska de talrika underrättelserna i nyare tid om hans uppträdande.
Det kan under sådana förhållanden och innan det fantastiska skimmer, som städse omgifvit den stora hafsormen, kanske för alltid viker undan, vara af intresse att skärskåda de olika former, under hvilka han visat sig, och några af de tolkningar af hans väsen, som äro märkli-gast.
Det är en egendomlig blandning af vidskepelse och sanning som här möter forskaren. Frånse vi den sammanblandning med mytologiska väsen och föreställningar, som åt de tidigaste berättelserna om den stora hafsormen skänka en viss poetisk anstrykning, är emellertid forntidens uppfattning vida klarare än många följande tidskiftens, och Aristoteles t. ex. har i detta liksom i så många andra fall ej låtit sitt sunda omdöme förvillas. Men hans beskrifning på sin samtids stora hafsormar, som tydligt ådagalägger, att de varit antingen py-thonider eller stora arter af den i de tropiska hafven förekommande familjen Hydrophidæ, således verkliga hafsormar, får snart lämna plats för fabelmakaren Plinius' och andra författares fantasifo-
* D:r A. C. Oudemans i det stora verket: The great sea-serpent. An historical and critical trea-tise. With the reports of 187 appearances (in-cluding those of the appendix), the suppositions and suggestions of scientific and non-scientific persons and the authors conclusions. With 82 illustrations. London 1892. Imp. 8:0 591 s. — Detta arbete har i öfversättning och bearbetning af d:r A. Stuxberg och under titeln: Den stora hafsormen, etc., Göteborg 1896, äfven in-förlifvats med vår litteratur.
ster. Plinius omtalar, att den forskningsexpedition, som Alexander den store utsände under ledning af Onesicritus och Nearchus, i Persiska viken stötte på en hop hafsormar af trettio fots längd, hvilka injagade den största förskräckelse hos hela flottan, och Valerius Maximus berättar, hur romarne under ett af de puniska krigen anföllos af en stor orm, som slukade många af soldaterna ocli som, sedan den ändtligen blifvit dödad medelst stenar från belägringsmaskinerna, ty den var osårbar för vanliga vapen, genom stanken från sitt kadaver tvang hären att lämna lägret. Diodorus Sicilius beskrifver en sextio fot lång orm, som lefde tidtals i vattnet men stundom gick i land och slukade befolkningens boskap. Denna orm, som utan tvifvel var en stor Python, lyckades man fånga och föra till konung Ptolemeus II, som införlifvade honom med sina samlingar i museet i Alexandria.
Med kristendomens utbredning börja bibelns vidunder, Leviatan och andra, att sysselsätta tankarna och antaga hafs-ormsliknande former. Af intresse i detta hänseende är en teckning från Roms katakomber, sannolikt från midten af tredje århundradet, hvilken framställer profeten Jona och hans hvalfisk. Vi se här en varelse, hvars bakdel är tämligen naturlig och ormlik, men hvars bål och hufvud bilda en lofvande öfvergång till medeltidens fabulösa monster, liksom de äfven äro en tydlig erinran om den antika mytologiens, af Herkules eller Theseus besegrade odjur. I den sammanblandning af missförstådda naturföreteelser och mytiska och öfvernaturliga föreställningar, som utmärker den senare medeltidens knapphändiga naturhistoriska litteratur, är det ej lätt att finna någon reda. Det hela är en framställning af under, hvarest visserligen den innersta grunden utgöres af verkliga djur, såsom stora ormar, öd-
Källa: Project Runeberg ·
