Sida 166
Om stadsplaner med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Af Fredrik Sundbärg. Med 18 bilder
146
FREDRIK SUNDBÄRG.
RÅDHUSET I VADSTENA.
För bevarande af interiöreffekten eller den slutna vyn undveko de gamle dels att till torgen sammanföra alltför många stora gator, dels särskildt att låta dessa (såsom de numera nästan alltid få göra) skära hvarandra i torgets hörn, ty därigenom uppkomma afbrott i den arkitektoniska omramningen, tomrum, hvilka de icke älskade. Ofta ser man alltså en nödig tvärgata mynna till hufvudgatan strax på sidan om torget, såsom vid domplatsen i Ravenna och vid rådhustorget i Vadstena.
Genom dylika finter samt — där man så hafva kunde — genom arkadgångar, portiker, ga-tuhvalf o. dyl. fyllde de gamle tomrummen i vyn, och den harmoniska totaleffekten visar oss, att de icke missräknade sig. Sitte lämnar en grundlig analys af en mängd erkändt sköna
stadsplatser så väl i Italien (S. Marco-platsen i Venezia, La Signoria i Firenze, m. fl.) som i Tyskland och andra länder. (Vi påminna här om Rådhustorget i Lybeck,1 torget i Braunschweig m. fl.).
Helt naturligt framträda typerna svagare, ju högre mot norden vi komma. Dock kunna vi äfven i Sverige, oaktadt tidens omilda framfart med våra städer, ännu finna exempel på samma tendens. Ett sådant är det nyss nämda torget i Vadstena med det intressanta rådhuset, kanske det enda från renässansen bibehållna rådhus vi i Sverige äga. Vidare de flesta öppna platser i Visby, det visserligen vanställda Stortorget i Stockholm, Birger Jarls torg på Riddarholmen o. s. v.
En alldeles motsatt sträfvan röjer sig vid anläggandet af moderna öppna platser: här är det iust öppenheten som man söker såsom dygden. Man sammanför dit så många hufvudgator som möjligt, och man låter dem nästan alltid skära hvarandra i torgets hörn, —• helt naturligt af det skäl, att den öppna platsen vanligen ingenting annat är än en — kanske flera — tomma rutor i schackbrädet (fig. sid. 156). Också blir tomheten det öfvervägande intrycket af en dylik plats.
För att omväxla med rektangelplatserna har man i kontinentens storstäder uppfunnit rundplatserna, ett motiv som man med förkärlek kastat sig öfver också i Stockholm och som därifrån spridt sig till många af våra landsortsstäder. Detta andra slag af tillåtna moderna planformer (ty såsom regel gäller åtminstone hos oss att »tertium non datur») skänker ögat en-
RADHUSTORGET I VADSTENA.
DOMPLATSEN I RAVENNA.
1 Afbildadt i Ord och bild 1896, sid. ic
Källa: Project Runeberg ·
