Tillbaka Read Runeberg

Ord och Bild: 1897

Originalsida 72
Originalsida 72
Originalsida 72
Originalsida 73
72–73

Sida 72

I myrornas trädgårdar. Af Gunnar Andersson. Med 9 bilder

86 GUNNAR ANDERSSON.

parti (bild 3). Just som detta och hon själf äro färdiga att falla till marken, gör hon en rask vändning och kastar det och sig upp på den kvarvarande bladkanten. Några afvägande rörelser, ett nytt grepp, och med en otrolig säkerhet är bladbiten placerad på hufvud och rygg med tyngdpunkten rätt afvägd. Med en börda vanligen 2 å 3 men ofta ända till 9 à 10 gånger så tung som bäraren själf, börjar myran nu sin vandring mot hemmet. Utför trädet går det raskt nog (bild 4), värre blir det att nå fram till den fast lagda stora myrlandsvägen. Ungefär en meter från marken hvilar ett ormbunksblad mot stammen, vägen går nu utmed dettas medelnerv ned på marken. Här möta dock oöfverstigliga hinder, och ett nytt ormbunksblad måste väljas, och öfver nya grenar, blad och bladskaft bär det af, tills plötsligt en afgrund öppnar sig. Den gamla vägen har störtat in, det bladskaft, som nyss bildade bron, har fallit ned i djupet, bladbärare efter bladbärare kommer, trängsel och panik uppstå. Då kasta de närmast afgrunden stående sina bördor, tränga bakåt, och hela samlingen ger sig ut på upptäcktsfärd efter en ny väg. Snart lyckas en på en omväg uppnå den gamlas fort-

lui.n 4. Myror hembärande afklippta bladbitar. Naturlig storlek.

sättning, så ännu en, och inom några minuter äro fyra, fem nya vägar upptäckta, af hvilka dock inom en kvart alla utom en, den kortaste, äro öfvergifna. Öfver ett några millimeter bredt stycke af ett torrt gammalt blad bär det uppför, så vidare öfver en rännil och upp för dennas »dalgång», fram till den banade vägen. Under de tillryggalagda 80 m. har riktningen oaktadt terrängsvårigheterna hållits så godt som rakt pa hemmet, och äfven under de sista 20 m. blir förhållandet detsamma. Vägen är nu flera centimeter bred, noga byggd, öfver långa sträckor öfverbyggd och vårdas omsorgsfullt af skaror af vägarbetare, som bära bort hvarje sandkorn, som faller på densamma, lägger den i kurvor kring större föremål, som äro omöjliga att borttaga, med ett ord göra allt hvad göras kan för att hålla den i bästa skick. Bladbärarne skynda också fram med en hastighet af ända till omkring tvä och en half meter i minuten och ha också snart nog nått målet för sin vandring, myrboningarne.

På marken, i multnande träds ihåliga stammar, under stora blad, i trossbottnar, så godt som öfverallt kunna dessa finnas, äfven om de olika arterna helst uppsöka något så när likartade ställen. Hur än läge och yttre form växla, innandömet är öfverallt detsamma. Barken pä den murkna trädstammen i skogen såväl som det på strån och rötter uppgillrade taket af små bladbitar på ängen döljer en lucker, mjuk, gråaktig bildning påminnande om en vanlig storporig tvättsvamp (bild 5). Denna alltid på något sätt för ljusets direkta inverkan skyddade massa är myrornas trädgård, f denna hålla de en svamp i fångenskap, nära den, vårda den, men tvinga den ock att utveckla sig på ett onaturligt, men för dem gynnsamt sätt.

Lyftes trädgårdens tak undan, ligger

Källa: Project Runeberg ·