Ord och Bild: 1897

174

GUSTAF ÅSBRINK.

järnvägsbyggande länderna. 1856 öppnades den första lokomotivbanan i vårt land, och vid nämnda års slut funnos 66 km. trafikerade järnvägar, 1875 var siffran 3,681 km., 1895 9,755 km. och har nu hunnit 10,000-talet.

Oerhörda kapital ha nedlagts i dessa järnvägar. Vid slutet af år 1893 hade endast anläggningskostnaden för jordens alla järnvägar gått upp till 127,266 millioner kronor. Endast i Sverige ha järnvägarna (1895) kostat i anläggning 626 millioner kronor, däraf nära 300 millioner kronor för statsbanorna.

Ungefär 2,365 millioner resande färdas årligen på järnvägar i Europa, och 1,025,670,000 ton gods fraktas å dem. I Sverige resa årligen nära 17 millioner betalande personer, och den fraktade godsmängden utgör omkring 13 millioner ton.

I hela världen finnas 122,000 lokomotiv, 200,400 passagerarevagnar och 3,335,000 godsvagnar. I Sverige finnas nära 1,000 lokomotiv, öfver 2,000 personvagnar och öfver 23,000 godsvagnar.

Hvad dessa siffror innebära, ligger i öppen dag. Det är en fredlig revolution af den mest genomgripande beskaffenhet, som blifvit genomförd till båtnad för de mellanfolkliga förbindelserna och sambandet mellan ländernas olika delar. Af hvilken betydelse detta är för kulturen, är öfverflödigt att närmare utveckla. Ur militär synpunkt spela järnvägarne en ytterst betydelsefull roll, då de möjliggöra en hastig förflyttning af stora truppmassor på långa sträckor samt för öfrigt medföra en mängd lättnader i de militära anstalterna.

Under årens lopp har den ena förbättringen efter den andra blifvit gjord med hänsyn till järnvägsmaterielen och trafikanordningarna. Man nöjer sig icke längre med de små diligensliknande vagnar, som voro allmänna ännu för ett par

tiotal år sedan, och man är missnöjd, om tåget går blott fyra mil i timmen,

Lyxen med afseende på vagnarnes inredning har varit i oafbrutet stigande. Hvad snygga och bekväma vagnar beträffar, står Sverige långt framme, och man får gå till de allra förnämsta tåg i utlandet för att finna en motsvarighet till våra vanliga snälltågsvagnar, i synnerhet bogievagnarne.

Amerikanerna ha som bekant redan länge excellerat i palatsvagnar, sof- ofch restaurantvagnar, hvilka hos dem snart blefvo ett oundgängligt behof på grund af de långa sträckorna på den amerikanska kontinenten. Nu löpa dylika tåg på alla Europas hufvudlinier och göra äfven den längsta resa till ett angenämt och föga tröttande nöje. Bland de förnämsta lyxtågen må nämnas »Nordexpressen: från (London-) Ostende öfver Berlin till Petersburg, med hvilken man far från London till Petersburg på 50 timmar, »Ostende—Wien-expressen», med hvilken färden från London till Wien endast tar 29 timmar i anspråk, »Orientexpres-sen» från Paris till Konstantinopel, »Sydexpressen» från Paris till Madrid och Lissabon etc. Dessa tåg föra endast första klass vagnar och betinga särskild prisförhöjning. De kunna således icke användas af den stora allmänheten, men äfven för denna ha småningom högst väsentliga förbättringar vidtagits.

Restaurantvagnar äro en viktig del af tåg, som gå en lång sträcka. De förkorta tiden för den resande och möjliggöra tidsbesparing, enär tåget då icke behöfver göra långa uppehåll vid särskilda måltidsstationer. I Sverige har Uppsala—Gefle järnväg hittills varit den enda järnväg, som haft dylika, men i sommar komma sådana ock att medfölja det s. k. kontinentaltåget, som skall förmedla den nya direkta förbindelsen mellan Tyskland och Sverige via Sassnitz-